Almdudler

En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

Mini Expidition Keillers Park

Kasper och främst jag är lite trötta på att trava runt i Hisingsparken. Det har varit en lång, grå höst med mycket regn så här långt. Vinter kan man knappast kalla det.

Därför kan man inte ge sig ut på några större upptäcksfärder. Endera får man ett ösregn över sig eller så kommer man hem med en Kasper som ser ut att tagit ett gyttjebad.

Fast idag regnade det faktiskt inte. Därför passade vi på att besöka ett av våra favoritställen. Keillers park på Hisingen.

Uppkallad efter James Keiller som var direktör för Götaverken och donerade den första och största delen 1906 till Göteborgs stad. Till gagn för Göteborgs innevånare som det hette.

Ramberget kommer från Råvn som är ett gammalt ord för Korp. Så det betyder alltså korpberget. Ramberget uttalas med kort a. Så vi vill inte höra några långdragna släpiga Stockholmska a:n.

Stället är värt ett besök om ni besöker Göteborg

För den som vill veta mer lägger jag till en länk: https://sv.wikipedia.org/wiki/Ramberget,_Hisingen

Man byggde verkligen ordentligt och lade pengar på att göra en pampig entré till parken.

Vi parkerar på gatan nära Rambergsskolan. Ett ställe som alltid väcker samma minne till liv hos mig.

Jag och mina klasskompisar gick i andra eller tredje klass. Vi var alltså 9-10 år.

På den tiden drevs det kampanjer för att barn skulle lära sig simma tidigt. Det drunknade för många barn därför att de inte kunde simma ansåg man. Villet säkert var korrekt.

Därför skulle de som inte kunde simma få simundervisning på skoltid.

Vi grabbar och givetvis alla tjejer skulle besöka Rambergsskolan som hade ett bad och en liten simbassäng på kanske 10 meters längd.

Tjejerna ena dageen och killarna nästa.

Vi är alltså 10-12 grabbar som kommer dit. Med handduk och badbyxor. Flera av oss hade gått i simskola redan i 5 årsåldern. Därför tyckte vi att vi visste hur man duschade innan och satte på sig sina badbyxor innan man gick ut i simhallen.

Fast vi fick en chock när vi kom ner i källaren och badet. Där möttes vi av två tjocka matroner som skrek som furier på oss. Först skulle vi tvagas i träbadkar. De flesta av oss hade givetvis satt på oss badbyxor. Då skrek käringarna att några badbyxor fick vi minsann inte använda. Så mycket generade var vi tvugna att ta av dem.

Sedan hoppade vi ner i träkaren och skrubbade oss på furirernas uppmaning ordentligt. Fast det dög tydligen inte. För matronerna bad var och en att ställa sig upp sedan tog de upp svabbade oss med en tvättsvamp både här och där. Mycket pinsamt.

Frågan är om de inte var lite för intresserade av unga pojkar. Fast det var vi för oskyldiga för att förstå. Hade det varit idag skulle vi nog skrikit, att tafsa inte på mig satkärring.

Till sist var det dags för simprovet. Den som kunde simma runt hela bassängen utan att sätta i foten fick godkänt. Den som var tvungen att sätta i foten fick underkänt.

Eftersom jag kunde simma behövde jag aldrig gå dit mer. Gudskelov.

Det var en grupp på 5-6 killar som hade behövt sätta i foten och skulle få simunndervisning under en termin

En kille i klassen som var tjock och saknade självförtroende och redan första gången var rent chockad att han behövde visa sig naken inför dessa hemska käringar.

Vet att jag tyckte synd om honom när han behövde gå iväg till simskolan varje vecka. Var verkligen som en straffkommendering.

Även hos mig måste det satt sina spår eftersom det här minnet dyker upp varje gång jag ser den skolan.

Kasper och jag började den dramatiska uppstigningen till Rambergets topp. Hela 87 meter över havet. Kasper har hela kroppen full av energi och det är svårt att få honom vänta på mig. Han skulle gärna dra i väg och vara på toppen på en 1/4 del av den tid jag behöver.

Väl uppe möts vi av tidvis intressant ljus men också kraftigt motljus. Kasper rusar givetvis runt som en galning. Fast under vinterhalvåret är biltrafiken avstängd  med bommar.

Vi möter enbart ett fåtal personer som är ute och promenerar. Så Kasper får springa runt lite som han vill.

Kasper hoppar gärna upp på murarna för att kunna se vad som finns på andra sidan. Han använder muren som trottoar.

Det är fin utsikt från Ramberget över en stor del av Göteborg. Det är oftast träd i vägen och de får man leva med. Finns några platser där man kan få fri sikt men inte i alla riktningar. Den lilla pricken i skyn är en hök som ryttlar och letar föda.

Försöker att få ett bra porträtt på den lille svarte saten. Fast det går inte att få honom att titta in i kameran.

Djäkla hund.

Det finns inte många kranar kvar i hamnen längre. Fast några har man lämnat kvar. Minnen av den varvsstad Göteborg en gång var. 

Nytt försök att få en bra porträtbild på busen. Fast han tittar åt alla håll utom mot mig. 

Upptäckte redan när jag slog på kameran att jag glömt byta till ett laddat batteri. Klantigt. Nu börjar den slå av sig själv.

Det finns en lite märklig byggnad som säkert många undrar vad det är. Det gjorde jag också första gången. Det är en vattenreservoar som byggdes 1910 för att ge Lundby rinnande vatten i husen. Säkert en välkommen lyx för de som fick det indraget.

Det fick bli sista bilden för nu är batteriet helt tomt. Kasper och jag fortsätter vår promenad utan avbrott för fotografering vilket Kasper inte har något emot.

Go kväll från Kasper och Mats



Postat 2020-01-31 20:01 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Kvarnbyn i Mölndal. En gammal industrihistoria som gått i graven.

Idag var jag tillbaka till Kvarnbyn i Mölndal. I det här området jobbade jag under 16 år. Först hos Pappersgruppen som numera heter Papyrus.

Sedan hos hos Papyrus som numera är en del av Stora Enso.

Tittade bland annat till Villa Papyrus. Här var jag många gånger på möten. Då var det kontor på bottenvåningen. På andra våningen var det bostad för Disponenten Rune Persson. Det fanns också en våning för Marcus Wallenberg den äldre som alltid bodde där när han var i Göteborgstrakten.

Personalmatsalen hade stora panoramafönster som vette mot trädgården. Inte sällan kunde man se Marcus Wallenberg vandra runt i trädgården och njuta av prakten.

Fast nu var jag inte där för att vara nostalgisk. Skälet var att jag besökt Scandinavian Photo och köpt sista pusselbiten till min egna "holy trinity" av fasta objektiv.

Det är en Sigma 24/1,4 Art. Tamron 35/1,4 köpte jag för några månader sedan och Canon EF 85/1,4 IS har jag haft ett par år. Tanken är att avända dessa fasta objektiv oftare när jag fotar utan stress. Detta är något jag började med mina Fujikameror och nu kommer göra också med Canon.

Det innebär inte att jag gör mig av med mina zoomobjektiv. De är inte lika ljusstarka och ger ofta inte riktigt samma kvalitet men har absolut sina fördelar vissa sammanhang som när man fotar event och behöver flexibilitet.

För första gången skulle the holy trinity få visa vad de kan. Det var kanske inte det bästa vädret för någon test. Totalt gråmulet.

Fast Kasper behövde ändå en promenad. Underligt nog hade jag jobbat 16 år här i området fast faktiskt aldrig tittat närmare på den övre delen av Kvarnbyn och fallen.

För tillfället med allt regnade så är det en imponerande syn med allt vatten som forsar ner. Där vill man inte trilla i.

En man stod i en korg som en enorm kranbil hissat ner honom i och borrade hål för vad som ser ut att bli en gångbro över fallen.

Många av de här gamla husen har renoverats eller håller på att renoveras. Detta är ett område med mycket gamla anor. 

Redan på 1500-talet drevs här pappersmöllor, stångjärnhammar och annan småskalig  industri som drog nytta av vattenkraften. Så det är kul att området bevaras.

Inte för det finns något kvar från 1500-talet. Det handlar snarare om 1800-talet och början på 1900-talet.

Fallen är verkligen branta och med allt vatten för tillfället är det en imponerande syn. I flera av husen ser man hur vattnet leds in för man skulle kunna driva olika maskiner och sedan kommer det ut i andra ändan på husen.

Jag hade inte förväntat mig att hitta småbuitiker och gallerier här så det var en överraskning.

Helt uppenbart har konsten hittat hit.

Det var julmarknad här före jul och en del dekorationer hängde kvar på några ställen.

Detta är nog den vildaste delen av fallen. Så här långt är alla bilder tagna med för dagen för mig nya Sigma 24/1,4 Art.

På vägen ner växlade jag över till Tamron 35/1,4.

Snart var vi nere igen vid vattenintaget till Papyrus pappersbruk och Kråkans krog.

Härifrån lugnar snart Mölndalsån ner sig och flyter fram i beskedligt tempo. Emellanåt ställer den till det när ån svämmar över och dränker Göteborgsvägen eller mindre delar av Liseberg.

Gamla Papyrus finns det inte mycket kvar av. Maskinerna är borta och maskinhallarna rivna. Snart kommer allt vara jämnat med marken.

Sedan kommer bostadshus resa sig ur spillrorna. En epok är till ända och en annan tar vid. 

Min tanke med den lilla utflykt var att rekognosiera Kvarnbyn. På kvällarna är det belysning under vattnet i fallen. Fast jag vet inte om det sker varje kväll. Något jag måste ta reda på. Sett bilder på det och det är ett otroligt fint motiv.

I bättre ljus blir naturligtvis bilderna betydligt bättre också i intressantare dagsljus.  Idag använde jag aldrig 85/1,4 IS därför att vidvinklarna passade motivet bättre.

Att släpa runt på dessa 3 tunga objektiv samt en 5D MKIV plus lite filter och andra småprylar kändes helt OK. 

Det kändes som detta har potential för att bli en väldigt bra lösning. 

Vill jag släpa på mindre kan jag alltid välja EF 24-105/4 IS istället.

God kväll.



Postat 2020-01-29 20:50 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Funderingar i en saluhall

För några år sedan invigdes en saluhall vid Vågmästtarplatsen  på Hisingen i Göteborg. Det lät som väldigt positivt.

Det finns flera mindre restauranger också som är välbesökta vid lunch. Framförallt är det för min del slaktaren som lockar mig.

Han tar in hela djur och styckar själv. Han tar bara djur från utvalda gårdar. Han är ganska unik i dagens samhälle. Påminner mig mycket om de köttbutiker som finns i Tyskland. 

Fiskaffären är också bra.

Fast där har jag en annan fiskaffär som är ändå bättre och som är lättare att komma till för min del och ställa bilen precis utanför.

Ostbutiken är också mycket bra. Har ett sortiment som få andra. Ostbutiker dräller det inte av i Göteborg.

Flera av de butiker som fanns från början har ersatts av små servingar av olika slag.

Varenda gång jag besöker saluhallen undrar jag var alla kunder är. Det är nästan tomt. Det strömmar hela tiden människor utanför som kommer eller skall iväg med spårvagn eller buss. Man tycker att det borde vara käckt att slinka in och handla lite. 

Priserna är givetvi högre än hos Coop på Backaplan eller en normal ICA butik Fast å andra sidan är köttet mycket bättre än något plastförpackat. Detsamma med fisken och osten.

Har vi blivit så prisfixerade att vi inte tycker kvalitet är värt lite mer?

Sedan är det lite svårt att parkera i området. Är det så att de kunder som är beredda att köpa bättre kvalitet och tycker sig unna detta gärna kommer i bil. Då kan man dra sig för att det är jobbigt att hitta parkering. Får erkänna jag tänker så själv.

Kan det vara på det viset?

Jag brukar ta min lilla elcyckel och passa på när vädret är hyggligt. Det tar bara cirka en 10-15 minuter att komma dit från där vi bor.  Fast jag drar mig för att ta bilen.

Regnar det så handlar jag någon annanstans.

Nu har man byggt mycket bostäder i området så jag hoppas att de får fler kunder och att det blir fler människor i saluhallen. Det skulle vara synd om butikerna försvann och det bara blev serveringar som blev kvar. 



Postat 2020-01-28 23:43 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera