Almdudler

En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

Tamron 35/1,4, En väldigt icke objektiv recension av en total amatör.

Tyst på dig Kasper. Jag försöker skriva en oseriös recension. Om inte du ligger tyst under skrivbordet kommer det här gå helt snett.

Jo jag förstår du måste varna för att det är harar på tomten. Fast de har ju våra kattdamer redan skrämt iväg.

Nu skall vi se. Jag köpte det för objektivet för 7 månader sedan. Jag har tagit cirka  700 bilder med det som jag behållit sedan dess.

Av dessa är nu bara 70 tagna med full glugg. Nu har jag väl misslyckats när bara 10% är tagna med 1,4. Jag har ju många gånger fått veta att om man går och köper ett dyrt och tungt objektiv  så skall man aldrig blända ner. Det gör aldrig duktiga fotografer. 

Fast jag kan nog inte skriva full glugg det kan verka negativt. Det för bli på största bländaren 1,4. Annars kan ju någon tro att objektivet helt saknar skärpa och fokus. När faktum är att det hittar exakt skärpa lika snabbt och korrekt som mina bästa L-objektiv.

Det började ganska bra den första kvällen

Först blev det ett totalt fiasko. Bländare 14. Hade svårt att se skillnad på 1,4 och 14 där i mörkret.

Nästa försök gick bättre. Nu blev det bländare 2,8. Jag skruvade åtminstone åt rätt håll. 

Till sist lyckades jag med hjälp av fotoassistent Kasper tvinga objektivet och kameran att ta en bild på största bländaren.

Ett par dagar senare var assistent Kasper och jag ute på ännu en promenad samt lite mer testande av den nya dyrgripen. Då utsattes vi för vädrets makter med både hagel och skyfall. 

Nu hade det varit bra med stabilisering. Det blev nu 1/100 på bländare 8 och 12800 ISO. Får verkligen skärpa mig.

Både assistenten, fotografen och utrustningen blev totalt genomdränkta. De borde skicka med ett extra stort paraply som inte bara vädersäkrar kamera och objektiv utan också fotograf med assistent.

När väl vi hade överlevt ovädret och torkat en del var jag tvungen att prova att fota på närgränsen. Assistenten fick som vanligt agera modell. Han blev helt chockad när han väcktes nästan torr av en galen fotograf med blixt och stort objektiv alldeles över huvudet.

Han gnällde länge över att fotografen behövde lära sig vett och etikett. Fotografen drog sig skamsen tillbaka till kammaren.

Nästa försök gjordes 14 dagar senare. Det blev bländare 3,2. Inte så illa pissat av en ren amatör. Ganska nära bulls eye. Fast ungarna gjorde fula miner och gnällde för att fotografen hade en Canonkamera fast med piratobjektiv. Fotografen borde ju köpt ett äkta L-objektiv 35/1,4 II. För det vet ju minsta barnunge att när man testar på tegeläggar så är faktiskt det objektivet pyttelite skarpare i mitten.  Fast hur är det med hörnen? Får gå hem och gömma piratobjektivet i någon byrålåda.

I januari tog fotografen mod till sig och smög ut på nya äventyr. I Kville saluhall blev det en bild där ingen såg att jag smög runt så jag slapp att bli utskrattat den gången. Mellan bilderna doldes utrustningen under jackan. Bländare 2,0 den gången. Det går åt rätt håll. 

Ett par dagar senare upprepades vädertestet. Nu med en mer erfaren fotograf,  klädd från topp till tå i Goretex.  Assisten vägrade sätta på sig några vad han kallade fjollfodral. Tänk om han mötte en tjusig pudelfröken i regnet. Han skulle skämmas svansen av sig påstod han. Blev hellre blöt.

Kunde det vara så att objektivet tålde både ösregn samt hagel och det var därför man inte fick med något paraply? Fick gå hem och fundera på det. Den här gången torr på insidan men med utsidan lika droppande blöt som utrustningen.

En kulen natt provade fotografen att ta en bild på sin nya granne förskolan. Säkert designad av en före detta militär med den färgsättningen. Det där med största bländaren gick snett förstås i mörkret. Blev stativ eftersom kameran saknar IBIS och objektivet IS. Efter lite rattande blev det 30 sekunder och bländare 5,6 och ISO 100. Det blev ganska snyggt trots allt tyckte amatörfotografen. Assistenten tyckte ingenting eftersom han sov djupt vid den tiden. Det brukar han göra strax efter 1 på natten. Han hävdar att då är det bara gamla gubbar och käringar som är uppe. Fotografen kände sig gammal och trött.

Sedan bär det av ner till Österrike för att titta till gamla Oma 94. Hon lyckades som ung att samla in örter och sälja så det både blev både en cykel och vad jag tror var en Kodak Brownie för pengarna . Detta var före andra världskriget. Eftersom hon är en gammal erfaren fotograf får det bli med Canon 85/1,4 IS. Går att få hyfsad kort skärpedjup med det också. Ni ser att hon fokuserar blicken och kollar att jag inte kör med någon piratoptik. Skulle ju vara på pinsamt att bli avslöjad med något sådant av svärmor. 

Blev lite fler bilder uppe i Weingebirge ovanför Prottes en kväll. Där är det oftast folktomt. Så ingen bryr sig om vad fotografen sysslar med eller med vilket objektiv.

Sedan stängde de den tyska gränsen och Österrike stängde ner en massa saker. Danmark också där vi fick visa passet och lova att ta snabbaste vägen hem. Bäst att alltså att åka raka vägen hem. För FHM hade ju talat om att det var mycket bättre i Sverige och vi borde därför så snart som möjligt bege oss hem. Förstår inte varför resten av europa inte lyssnar på dessa kloka herrar och damer.

Nästa gång Tamronen fick lufta sig ordentligt var i slutet av April. Vi tänjde lite på rekommendationerna om att umgås över generationsgränserna. Fast givetvis höll vi på 1,5 meters lucka. För annars kan jag som 67 åring dö på studs. Det vet ju alla som lyssnat på Tegnell. Borde kanske använt 85/1,4 istället men då hade jag hamnat i en stor enebuske. Så jag fick ta en risk där. Friskt vågat hälften vunnet. Assisten tog inga risker utan sprang helst runt i skogen på säkert avstånd.

Efter recensionen på Fotosidan av Tamron 35/1,4  bestämde jag mig att nu djävlar skulle jag lyckas med att fota på full glugg.

Det var fullt med folk där i Sillvik och Lilleby. Där Kasper och jag brukar smyga runt som ensamma vargar. Folksamling sa fotografen. Jajamän sa assistenten. Här är det folk överallt och ingenstans jag kan bada konstaterade Kasper. Fast i sista viken fick han sitt dopp. Sedan drog vi snabbt vidare till ett ställe det borde vara folktomt samt vara säkert enligt alla råd från FHM. Man får ju inte kränka deras budord.

Första bilden på det gamla vackra äppelträdet stördes av några andra djäkla buskar. Fotografen svor över att bushcraft sågen lämnats hemma. Det blev att tänka i nya banor.

Assistenten tvingades därför agera motvillig modell i förgrunden fast äppelträdet hamnade i oskärpa med 1,4. Kanske något fel på mitt objektiv tänkte fotografen. Får nog skickas in till Tamron. Får nog testa lite till.

Nästa bild blev också skum på 1,4. De där fina växterna i förgrunden blev skarpa men äppelträden blev ju helt blurriga.

Får prova igen. Assistenten vägrade hjälpa till och komma med goda råd. Muttrade något om att fotografen var en idiot.

Så jag siktade på träden istället. Nu blev de skarpa men den fina förgrunden blev oskarp. Det måste vara något fel på objektivet trots allt.

Sedan tänkte jag prova att ta en närbild på några fina blommor och satte mig ner på knä.

Fast det gick helt åt helsike. Då kommer assistenten tillbaka genomblöt efter badat i en dypöl och slickar fotografen i ansiktet mitt under koncentrationen. Då fick fotografen nog och talade om för assistenten att nu åker vi hem.

Fast på vägen lockade några motiv. 

Några fina äppelblommor. Bländaren hade visserligen sladdat iväg till bländare 6,3 men det såg faktiskt hyfsat ut på skärmen.

Så amatörfotografen provade igen.

Nu helt utan bry sig om goda råd lät han bländaren hamna på 7,1 Det såg också bra ut på skärmen. Dessutom sket han fullkomligt i  regler och beskar sista bilden helt på eget bevåg. Förutom vad han själv tyckte  såg bra ut.

Väl hemma blev det lite googlande och hittade någon som heter Thomas Heaton som lär veta vad han pratar om. Han hade en ny tutorial om skärpa vid landskapsfotograferande som lät intressant. Kan rekommenderas för alla som tror att man måste köra på största bländaren. https://www.youtube.com/watch?v=oEzB2hzs2v8

Efter denna insikt tänker nu fotografen strunta i alla tyckare på fotosidan och ställa in den bländare han tycker passar motivet. Tänker nästa gång jag fotar halvporträtt med 85/1,4  till och med låta bländaren hamna 5,6 eftersom fotografen tycker det är snyggare med skärpa både på nästippen, båda  ögonen samt öronen för då blir resultatet mer klassiskt.

Sedan får andra tycka vad de vill. Det var tur att jag inte limmat fast bländarinställnigen på största bländaren med superlim som jag tänkt göra när jag väl lyckats ratta in det läget. 

Vad gäller covid-19 har vi nu nått 8 plats i världsligan av flest döda per capita  När vi lämnade Österrike var siffrorna ungefär de samma.. Tur vi har FHM som vet vad de talar om. Österrikarna ligga på klena 631 döda och vi har goda 3 870 och som sagt plats 8.

Får vi bara fortsatt goda råd från FHM kan vi nog klättra flera placeringar till i rankningen. Dissar min hustru från Österrike att de nu hamnat helt på efterkälken. Heja Sverige

Sov gott och tänk på att hålla minst 1,5 meter till din nästa och aldrig delta i folksamlingar fler än 50 personer så kommer detta bli jättebra. Först till flockimmunitet vinner.

Kosta vad det kosta vill. 

Nu går även en gammal gubbe och sover. 



Postat 2020-05-22 02:28 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera