Almdudler

En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

En regnig promenad med Kasper.

Det hade bestämt sig för att regna ordentligt på eftermiddagen. Prognosen tydde på att det skulle hålla på ett bra tag. Vilket också radarn visade. Blöteborg skulle göra rätt för namnet ändå till nästa dags gryning.

Nu var det inte mycket att be för. Hunden behöver en längre promenad "come rain and high water". 

Strax innan hade jag sett ett direktsänt seminarium med Fujifotografer från flera länder. Samtliga professionella. Många av dem i hemmakarantän i Usa, Uk, Singapore, Indien eller Schweiz. Mycket handlade förstås om Fuji men också om covid-19 och hur det påverkade dem både professionellt men också mentalt. Flera hade sett sina uppdrag avbokas och försvinna på ett par veckor och inga nya kom in. Just nu känns det bra att man inte måste leva på bröllopsfotografering eller workshops för fotografer.

Någon från Kanada nämnde att de försökte driva små egna projekt och testa olika bildstilar. Där är karantänreglerna inte så stränga och de kan gå ut i naturen så länge de gör det utan att vara en grupp.

Jag tände på idén och bestämde mig för att ta med min Fuji X-H1 med gamla 35/1,4 ut och enbart fota svartvitt på den välbekanta rundan runt Hisingsparken. Detta trots ösregnet och att objektivet inte är vädertätat.

Ställde in kameran för jpg och Acros och nu gällde det att fota motiv jag inte brukar ägna mig åt och försöka ta bilder som är annorlunda mot vad jag brukar göra. Det kändes faktiskt inspirerande att gå ut helt plötsligt.

Vid Toleredskyrkan hittade jag första motivet. De hade i höstas skapat vad jag först trodde skulle bli en dopfont för dop utomhus. Fast när allt var klart så visade det sig att det nog var en fontän med bänkar runt och dessa runda klot som konstnärlig utsmyckning. Ganska snyggt faktiskt.  En plats för kontemplation. Nu gäller det bara att buskarna växer upp mot gatan så bilarna bakom ryggen inte stör stämningen.

Vid Bjurslättstorg får vi plötsligt syn på ett skrivbord i regnet. Efter att Kasper märkt ett stolsben med att Kilroy was here, så  funderade husse om det var någon på vårdcentralen som flyttat ut skrivbordet på det oftast folktomma torget för säkerhets skull. Att vara ute i friska luften skall ju vara sunt och  hälsosamt i dessa tider.

Tvärs över gatan vid BK Häckens träningsplaner och parkering hittar vi spåren av ungdomars moderna fritidsnöjen. En ordentlig brasa fast utan korvgrillning. Blir ju ingen bra grillglöd när man använder bilar. De där ungdomarna borde nog gå i scouterna några år och lära sig grunderna för hur man gör en brasa. Alltså lite bushcraft på nysvenska. Kasper passade på att märke bilen också med sin signatur.

Nästa bil som var värd en bild har överlevt många generationer ungdomar och undkommit alla mordbrännare ännu så länge. Tur det för att sådana linjer hittar man sällan på de moderna släktingarna.

Uppe vid Slättadamm hade till och med änderna tagit skydd för regnet och det var för ovanlighetens skull andtomt. Kanske de också läst att man inte skall umgås i stora grupper och tänka på att hålla avstånd. Det har ju experten Tegnell sagt och då måste det ju vara sant. Det vet ju även pålästa andar.

Nu hade vi kommit halvvägs på vår 6,5 km runda tog regnet  i ändå mer. Kasper frågade när han också skulle få Gortex ställ.

Svaret från Husse blev, att du som frivilligt badar i Slättadamm när det är plus en grad i vattnet klarar dig nog utan. Annars får jag bara ett plagg till att tvätta. 

Vi genade lite genom skogen så Kasper kunde få springa mellan träden medan jag fotade. Att fota stubbar från låg position var inte lätt. Hela LCD-skärmen var full av regndroppar så om det var skarpt eller inte eller hur kompositionen såg ut var hopplöst att se. Torkade jag skärmen var den lika full med regndroppar sekunden efter. Det fick bli att skjuta på en höft.

Nästa stubbe var av modernare snitt. Fast Kasper rusade fortfarande runt bland träden så det fick bli en bild av den också.

Någon som rastade sin hund samt en joggare hade vi sett. Fast för det mesta var det helt tomt från potentiella smittbärare.

Här kunde man inte vara mycket säkrare från att dra på sig något.  Skulle väl vara någon djäkla rånare med regnrock och paraply i så fall som hotade att hosta på en om han inte fick mobilen.

Nu hade vi bara Burlidens branta backe ner mot dalen och sedan några hundra meter till så var vi hemma.

Vid den helrenoverade fina lekparken var det lika många barn som vanligt. Alltså inga alls.

Ett äppelträd blommade redan fast inte lätt att få någon skärpa när grenarna gungade i kraftiga vinden. Här hjälpte ingen IBIS i världen.

Nu kom vi till det tråkiga med att promenera med hund i ösregn. Att husse måste strippa för att få av sig Gortexprylarna och skorna. Det är torrt på insidan men sjöblött på utsidan. Läderhanskarna kunde man vrida ur.

Kasper måste ligga ner på en gammal frottébadrock och hålla sig still medan husse krånglar med detta. Under tiden passar han på att se  väldigt lidande ut. Till sist blir det hans tur att bli torkad ordentligt. Idag blev det två handdukar som var blöta innan han fick godkänt. Efter varit duktig blir det Frolic som godis. Då ser han plötsligt mycket gladare ut.

Sanden och smågruset går inte bort utan faller av när han torkat. Det blir garanterat en behövlig  sväng med dammsugaren i morgon som faller på husses lott. I dessa lägen är det alltid husses hund anser matte.

Fast det skall erkännas att matte hjälpte till att få sina två killar torra och de blöta kläderna upphängda.

Go natt från Kasper och Mats.



Postat 2020-04-12 01:11 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera