Almdudler

En eftermiddag i stenens värld

För andra dagen i rad var vädret ganska hyggligt. I går Söndag fick Kasper gå mycket i koppel. Jag bestämde mig därför att utnyttja vädret och åka dit där han kan springa som en galning. Vilket han givetvis gör.

Först får vi ta bilen till Hjuvik. Kasper är precis som småbarn. Han vill att det skall ske nu med detsamma. Därför gnäller han lite där bak för att visa att åka bil inte är kul.

När vi väntar 5 minuter på färjan får han komma ut och sniffa runt lite. Som syns på skylten skall vi till Hönö/Öckerö.

Färjorna går mycket tätt under dagtid så man behöver aldrig vänta mer än några minuter. 

Husse jag protesterar. Åka färja är inte heller inte kul. Det är verkligen synd om mig.

 Efter cirka 15 minuter är det dags att köra av färjan.

På vägen dit vi skall kan jag inte låta bli att stoppa till vid hamnen. Efter att gillat alla typer av båtar och framförallt segling dras jag alltid till havet och hamnar.

Här är det lite aktivitet. 

Ett par yrkesfiskare tydligen som lastar havskräftsburar. Det är ett hållbart fiske och borde vara det enda sättet man borde få fiska kräftor på. Trålningn sliter sönder mjukbottnarna där kräftorna håller till värre än vad någon bulldozer skulle lyckats med. I Kosterfjorden finns korallrev som trålning efter räkor och främst kräftor totalt slitit sönder. Dessa koraller växer mycket långsamt. Det kan ta 1oo år eller mer innan de når sin maximala storlek på 1-1,5 meter i höjd.

Så jag uppmanar er alla, köp inte trålfångade kräftor. Här lite mer om varför: http://extra.lansstyrelsen.se/kosterhavet/Sv/nyheter/2015/Pages/2015-03-28.aspx

Lille Kasper går fortfarande ovch gnäller . Han är inte nöjd med mitt val av ställe för en promenad. Turisterna verkar tycka likadant för vandrdarhemmet är så stängt och bommat som det kan bli.

Bäst att gå tillbaka till bilen och kör den sista biten. Det är hit Kasper vetat att vi skall och därför gått  gnällt. Här är han fri och kan springa som han vill.

Frid och fröjd. Vi är mitt ute i spenaten. Här verkar inte finnas en själ förutom Kasper och jag själv. En kort bit till och vi kommer till stenens rike. Kasper rusar fram någonstans i närheten.

Detta kan vi kalla entréen till stenens värld. 

Här ute finns det knappast någon växtlighet utom lavar och annat smått. Fast på våren poppar det upp små blommar där det finns den minsta gnutta av jord. 

Här ute kan Kasper springa som han vill. Själv känner jag också en frid i det här landskapet. Allt man hör är vågornas skvalp. Ständigt sökande en väg framåt bland stup, skrevor och omöjliga passager.

I dag såg eller hörde vi inte ens en mås. Det var inte ett enda störande ljud.

Med havsutsikt men i lä så plockar vi fram vår lilla pickninck. Kasper försöker givetvis att köra in hela huvudet i min kameraryggsäck för att komma åt det som luktar så gott därinne. Ett skarpt nej från min sida sätter stopp för det kuppförsöket

Smörgåsarna försvinner på ett par minuter. Nu har vi bara en Italiensk torkad salami och kaffe kvar. Korven delar vi på jämnlikt. En skiva till dig en skiva till mig.

När också salamin är slut är dags att fortsätta vår promenad.

Från och med här är det inte mycket att kommentera. Det är granit och andra bergarter. 

Solen är på väg ner och det är dags att lämna stenens rike bakom oss. Ett ställe Kasper och jag ständigt återkommer till. En plats där jag finner ro för det är så lite som distraherar. 

Go kväll.

2020-02-04 07:42   pdahlen

Ser ut att ha varit en trevlig utflykt, tror nog aldrig att jag har varit där ute eller så var det någon gång med skolan utan att man själv var medveten om var man var.
Fina bilder och nyanser på sten och berg

Svar från Flash Gordon 2020-02-04 17:34

Tack Peter. Jag vet att vi aldrig var där med skolan Vi fick snarare besöka Marstrand fästning eller Kungälvs.
Naturområden låg liksom inte i tiden när vi växte upp. Just Hönö Klåva har ett område med väldigt skiftande hällar och stenar av vad jag tror är gnejs. Från svart till rött.
Delvis beroende på att istiden lekte plockepinn här.

Fast vi åkte dit för att Kasper verkligen skulle få springa av sig lite av sin energi och springa fritt så mycket han ville. Några vinterbad blev det också.
Kasper och jag har väldigt olika syn på vad som är lämplig badtemperatur.
Som gammal röjdykare hatar jag kallt vatten. Har frusit under för många dyk för att tycka det är en njutning.

2020-02-04 11:48   Joakim88

Supervackra bilder, varierande och väldigt fint gillar dem skarpt :) Sen är Kasper en bonus också ;)
Var där och åkte med den färjan med Maja för två år sedan så känner igen mycket av de bilderna du visar :)

Svar från Flash Gordon 2020-02-04 17:50

Tack Joakim. Det finns många pärlor längs västkusten. Den norra skärgården i Göteborg bjuder på en del av dem. Just bergarterna vid Hönö Klåva är fascinerande. Önskade att någon geolog kunde förklara för mig hur de uppstått.

Vill du och Maja komma till Göteborg för en tur på öarna så ställer Kasper och jag gärna upp.

Joakim88 2020-02-04 18:22

Det kan jag tänka mig :)
Finns det ingen intressant fakta någonstans om det?

Bra att veta, då får vi höra av oss om vi åker dit :)

2020-02-04 14:02   gunte

Slås av hur otroligt mycket fina motiv som finns därute, speciellt när det är en typ av natur man inte är van vid..
Väldigt läckra bilder..
Med vänlig hälsning/Gunte..

Svar från Flash Gordon 2020-02-04 18:29

Det svåraste som finns är nog att få ut något speciellt från miljöer man redan är van vid. Det finns beskrivningar om hur våra berg blev till och varfrör de ser ut idag som de gör.


Det kan ge en viss förståelse. Fast när man står där och fotar något som ser ut som guld med något kolsvart inblandat så hjälper det inte mycket.

2020-02-04 22:21   gorred

Åter en härlig bildserie! Och som västgöte, med hjärtat i västkusten (fastän jag bor i Stockholm) är naturen i stenens rike helt oslagbart. Sån spännvidd av färger och former - oslagbart. Och tacksamt att fotografera.
Gillas!
//GöranR

2020-02-05 11:27   ehrsa

Vilken härlig utflykt! Vackra klippor och hav, blir nog inte mycket bättre gissar jag.. Inte ser det ut att blåsa nämnvärt heller.. bara det! I Stockholm ser man aldrig havet, det är 3 mil skärgård 'ivägen'.. Man får åka 7 mil ner till Nynäshamn för att se en havshorisont..
Hälsn!

Svar från Flash Gordon 2020-02-05 14:58

Hej Jan. Nej mycket bättre blir det inte. Hönö och Öckerö är i den yttersta skärgården.
Åkte man direkt västerut skulle man se Skagen om babord när man passerade och sedan ha ha fri väg mot norra Storbritannien.
Den här dagen blåste det inte men jag någon hade tappat plankor från ett fartyg. De låg lite överallt. Cirka 10-20 höjd meter meter upp på klipporna. Eller 100 meter från vattenlinjen.
Så någon någon gång under vintern har det blåst riktigt ordentligt.