Almdudler

En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

Miljöombyte till Färjenäs

Kasper och jag tog bilen till Högsbohöjd och leverade lite mat till yngsta dottern. Hon och min fru har båda åkt på en ordentligt influensa liknande förkylning. De har kroknat helt. Tur för dem att Kaper och jag är bra på att laga mat. Jag står för lagandet och Kasper för provsmakningen. Sedan är det bara att räkna antalet slickar om nosen.  Blir det mindre än 10 så saknas den där sista touchen. Mellan 15 och 20 slickar innebär fullträff.

Nåväl på tillbaka vägen efter levererat Lasagne enligt husets recept samt Currygryta gjord på älgytterlår samt ingredienser enligt dagens improvisation och körd i MR D's slow cooker  var vi framme vid vår långpromenad i Färjenäs.

I dag var det inte fullt så jämntjockt på himlen men det blåste en bistert kall vind.

Jag ville helst gå direkt dit. Till Färjenäs Café alltså. Fast det ville Kasper inte alls höra talas om. Gräsmattan måste undersökas.

Kasper drog iväg direkt. Fast det gick som för en drucken. Både zicksack och med snabba tvärstopp och sedan fullgas igen. Här fanns det för många luktfläckar och luktspår som bara måste följas upp. Det var klart svårt att hänga med i svängarna med kameran.

Efter en halvtimmes galet kryssande på gräsmattan lyckades vi äntligen komma vidare. Jag förstås nu med sikte på en värmande kopp kaffe.

Vi gick ner mot älvstranden och Kasper i koppel så han inte skulle få för sig att ta ett dopp. Skulle han göra det var räddningstjänstens båt i närheten.

Fast egentligen är han en van vinterbadare  så det finns risk för ett spontant dopp. Vill inte ha med en dyblöt hund på cafét.

Här gick det under lång tid färjor över till närheten av Sjömagasinet på andra sidan. Detta var en viktig förbindelse för alla arbetare som skulle till varven som Eriksberg, Götaverken, Lindholmen och annat. Oftast kom de på sina cyklar. Jag åkte vad jag vet bara en gång över här på cykel för jag hade fortfarande inte fyllt moped.

Bilar var mindre vanliga. Älvsborgsbron tog över i November 1966 och färjetrafiken lades ner kort efter.

Kvar står nu bara resterna som minne från en annan tid.

Det finns också en liten sandstrand och en omklädningshytt. Den brukade översvämmas så bara taket stack upp vid ordentliga stormar. Ser nu att man höjt upp stengrunden, bytt ut väggar och dörr men behållit det gamla taket. Det ligger fortfarande för lågt. Jag har bilder från någon storm där jag fotat den gamla badhytten där bara taket stack upp. DEt där med att tagga bilder blir inte alltid gjort.

De enda som jag sett bada här är änder och andra fåglar. De bryr sig nog inte så mycket om en badhytt. De byter fjädrar i det fria.

De sista delarna delarna av nybyggnationen på andra sidan gräsytan  är snart klar.  Vi får väl se om Kaspers gräsyta får vara kvar eller om det blir fler nya hus.

Nu  har vi i cirkel kommit fram till målet. Äntligen en kopp kaffe att värma fingrarna med.

Så välkommen in till Färjenäs Café. Fast innan vi stiger över tröskeln så blir det en liten tillbaka blick.

För detta var ett av Göteborg sista kvarvarande riktiga arbetarfik. 

En morgon i December 2011 tog jag med mig min då 18 åriga dotter för en morgonfika. Här stod sopbilar från Renova, lastbilar från olika åkerier och mång andra ställen.

Mest lastbilar alltså. Detta var chaffisarnas fik.

När vi kom dit vid 8-tiden var stället fullsatt. Det gick inte att ta några bilder. Det var bara att ta det lugnt till ruschen var över.

Det var bara att fika lite till. Bilderna tog jag förresten med en liten Fuji X-10. Kameran som var starten på mitt Fujiägande.

X-PRO1 fanns fortfarande inte. Det kändes inte rätt att komma släpande på en stor Canon 5D.

Stället hade sin speciella charm. Smörgåsar beställde man direkt och de gjordes sedan till i köket. Det som var klart var inte mycket att välja på. Listan på smörgåsar var däremot lång. Traditionella specialiteter som Stektfalukorv med stekt ägg, köttbullssmörgås med rädbetsssallad och mång fler.

En av de viktigaste inventarierna var förstås kaffemaskinen eller vad man kallar det för. Fungerade inte den skulle verksamheten klappa ihop.

Stället drevs av ett par barska äldre damer . De kunde slänga käft med vilken råbarkad chaffis som helst. Kontant var det som gällde. Dumma nymodigheter som kort vill man inte veta av. 

Detta var ett kafféet med det gamla stuket. För 3 år sedan sålde det gamla gardet stället till 2 yngre damer.

Stället heter nu officiellt "Flickorna på Färjenäs". Så låt oss gå in.

Här är en av flickorna. Man får väl säga att man både känner igen en del av det gamla och också ser att mycket har ändrats. Till det bättre får jag väl säga.

Kaffemaskinen finns kvar men i renoverat skick.

Inredningen har spår av det gamla men stuket är ett helt annat. Smörgåsar och bakverk är av helt annan klass och smakar utmärkt. De är dessutom tillgängliga direkt.

Priserna är  förhållandevis låga. 

Stället har blivit mycket populärt bland hundägare. Fyrbenta vänner får sin gratis portion. Kasper klagar på portionens storlek. Han anser den passar för sådana där byrackor som inte är större än kloakråttor. Idag försökte han med låga skall få mig att byta med honom. Han ansåg att en sådan där macka vore mer hans stil.

Stället har blivit mycket populärt bland de som bor i Eriksberg. Både sådana med hund och de utan.

På sommaren när vädret är bra har man också servering i trädgården. Man har afternoon tée varje lördag och söndag. I övrig öppet Onsdag till Söndag.

Ni kan kika på internet. Sök på Flickorna i Färjenäs. Nu har jag avslöjat ett av mina smultronställen. Hoppas jag inte får ångra det genom att det blir ändå mer fullsatt.

Hela norra älvstranden är faktisk trevlig. Här finns många fik och restauranger. Så ta Älvsnabben och åk över till Eriksberg. 

Vi säger hej och tackar för oss för i dag. Vi kommer snart tillbaka när vinden inte är så bister.

Det här är blogginlägg 201. Det tog mig 10 år att komma dit. Fast varför stressa.

Hälsningar

Kasper och Mats



Postat 2019-11-07 19:51 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Göteborg i November & December. Håll er borta om ni kan. Varning från SMHI.

Så länge jag kan minnas har jag hatat vädret i Göteborg i November och December. I år skall jag nog också lägga till en hel del av Oktober.

Det är för det mesta gråmulet, blåsigt, hög luftfuktighet och känns kallare än i Kiruna fast det är plus 5 grader. Att en stor del av dagen som borde vara ljus inte är det gör det inte roligare.

Fast har man en livlig hund går det inte sitta inne och deppa. Dags att väcka gycken för dagens andra promenad.

Upp och hoppa. Nu slipper du ligga och ha tråkigt längre Kasper.  Vi sticker till Alleby och du får dra full fart på fälten. För i dag regnar det inte just nu, ingen behöver heller hålla i hatten. Det är bara gråmulet.

Du springer på fälten och har kul. Jag ser om det finns något som är värt att ta en bild av. Tveksamt ....

Naturen har fått slut på färg och det är lång leveranstid. Mycket lång.

En gammal ek som långsamt går mot sin död om 100 år, kanske kan vara något. Fast egentligen mest melankolisk.

Förfallna stengärdsgårdar  måste jag redan ha många hundra bilder av. Inte heller så kul. 

- Kasper, såg att du hade toppfart när du kom brakande genom gräset. Nej det blir inga bilder av dig i toppfart i dag. Ljuset räcker inte för 1/2000 utan jag skruvar upp ISO för högt för att samtidigt få bra upplösning. 

En liten damm där det inte ens finns en gräsand nu är inte särskilt upplyftande heller. 

Man får November depp av det här och du ser akut i behov av en dusch, igen.....

Det börjar kännas som det är dags åka hem och få en värmande kopp kaffe. Du har i alla fall fått 45 minuters fartträning på fälten.

Dags för att dricka kaffe och fundera på miljöombyte. Vi får nog söka oss till lite nya milöer. Fast sedan länge är det hopplöst att köra i den här staden. De verkar snart grävt upp varenda gata. Gäller verkligen att välja tid och undvika flera av stadens centrala delar. Trafikinfarkt sa Bill, egen skapad infarkt sa Bull.

- Vad gör du husse?

- Funderar på var vi kan ta vår långpromenad i morgon Kasper. Börjar bli riktigt trött på gråmulet och brist på ljus.

- Tyckte fälten i dag var toppen. Jag ser toppenbra i dåligt ljus husse.

Får se om jag kan få nytta av den här grunkan. Sitta och läsa specar är inte min grej.

Om jag tittar ut genom fönstren på de framsusande molnen kanske jag får någon idé.

????????????

Färjenäs och grönområdena där och bergen kan nog vara något. Där finns några bergknallar också. Sedan gå tillbaka till Flickorna i Färjenäs och fika.

Där är ju du också välkommen Kasper. Du får till och med egen fika. Jo jag vet att det är portioner för minihundar. Cuisine nouveaux för hundar troligen. Lite men gott.

Fast det löser vi lätt med Frolic från min ficka.

Ska vi skaka tass på det.

Nu sover vi en stund.

 



Postat 2019-11-07 01:51 | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Nya prylar är alltid en vitamininjektion för mer fotografering.

När jag bestämde mig för att gå helt över till Fuji sålde jag flera av mina fasta Canon-objektiv. Kvar hade jag bara 24/2,8 IS, 100/2,8 makro samt 300/4 IS.

Jag började sakna de andra  allt mer. Speciellt nu när det blir mörkare och man verkligen behöver ljusstyrka. Redan för ett år sedan blev det ett 85/1,4 IS som fick ersätta 85/1,2. 

Idag blev det ett Tamron SP 35/1,4 DI USD Fo45. Den får i fortsättningen kallas 35:an. Vem tusan orkar med det långa namnet. Idag skall Canon 5D få komma ut och känna på regnskurar och kuling.

Kasper var givetvis med hos Götaplatsen foto och såg till att allt blev rätt.

Efter en kort paus med kaffe hemma och hundmat till Kasper var det dags att testa det nya underverket. 

Sillviks marina och badplats fick bli testområde. Här kan den svarte springa som han vill vid den här tiden på året. Vilket han snabbt utnyttjade.

Det gjorde jag kunde fota ganska ostört.

Redan efter några bra bilder börjar det kännas bra. AF är väldigt snabb och exakt. Skärpan sitter precisdär jag siktar. Färgerna verkar på LCD-skärmen väldigt bra.

Skärpan verkar också vara extremt bra. 

Chromatisk aberration och andra optiska fel verkar väl justerade.

Är det någon som ser en svart skugga rusa fram i mitten av bilden i vänstra kanten? Han hade just tagit sig ett bad och blivit upptäckt av husse som inte älskar dyblöt hund i bilen på vägen hem. Det luktar blöt yllekofta i hela bilen.

Testade lite kortare skärpedjup där skärpan är satt på rönnen. Bländare 1,4.

Objektivet vekar hantera motljus på ett imponerande vis. Blir sällan flare i bilderna.

I kväll hade Kasper och jag stranden helt för oss själva. Något en viss vovve drog nytta av och rusade som en galning i sanden. 

En sista bild från Sillvik i det flyende ljuset.

-Husse kan vi inte gå till bilen nu? Jag blir lite kall om magen i den hårda vinden. Skulle kanske inte badat så många gånger.

-Om du sätter upp nosen i luften och anstränger dig känner du nog lukten av vår bil. Den står bara ett par hundra meter bort. Vi får nog båda göra en mental anteckning. Du att om att inte bada hela tiden för då blir man kall om magen. Jag om att ta med handskar. Mina händer är stelfrusna.

-Jag känner lukten av BMW i lä. Då drar vi husse samt skyndar oss in och sätter värmen på det högsta. Fy tusan för den kalla vinden.

Testen av Tamron 35/1,4 blev kort men intensiv. Det kommer definitivt bli en ny favorit. Att många gett objektivet toppklass är lätt att förstå. Jag instämmer i kören.

Redigeringen av bilderna i kväll har bara stärkt bilden av att detta är ett suveränt objektiv.

Sov gott önskar Kasper och Mats



Postat 2019-10-25 22:27 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Missnöjd hund.

-Husse kan vi ta en paus och prata lite?

-Självklart Kasper. Vad har du på hjärtat?

-Jo nu senaste veckorna har de två kråkorna suttit och väntat på att vi skall ta vår morgonpromenad. Vi har fått två stalkare efter oss. Jag gillar inte de där båda. De har snott mat av mig i flera år nu på tomten. Nu hänger de efter oss när vi är ute och går också. De hoppar omkring alldeles bredvid oss och tigger mat av dig hela tiden. Du borde inte ge dem något. 

-Som här om dagen. Då satt en där och väntade på en grannes staket. Är det bara den ena så är inte den andra långt borta. 

-Jag var ju bara tvungen att jaga bort den. Ananrs skulle två snart sitta där och tigga. De är otroligt irriterande de där två.

-Sedan matar du dem Husse med mina Frolic. Det  är mitt hundgodis. Det står inte kråkmat någonstans på påsen. Jag hoppas någon av dem sätter den i halsen och kvävs.

-Du Kasper det brukar finnas tillräckligt både till dig och några bitar till kråkorna i påsen jag har i fickan. Det räcker och blir över.

-Fast Husse kom ihåg hur det var i sommar. Du kastade ut lite av min hundmat på gräsmattan som jag måste nosa upp. Det är en kul lek och maten smakar mycket bättre ute än i skålen inne. Fast vad brukar hända? Jo plötsligt är det en kråka som hoppar bakom mig och snor av min mat.

-Det är djäkla irriterande. De är tjuvar och polisen borde ta hand om dem. Fast de bara avskriver ärendet. Jag bara måste ta lagen i egna händer och jaga bort dem.

-En vacker dag blir någon av med stjärtfjädrarna det lovar jag. Få se hur bra de flyger sedan. 

-Sedan sätter de sig i träden och retas. När de ser chansen är de där och snor min mat igen. De är helt hopplösa återfallsförbrytare. De borde sitt i buren på livstid.

-Fast du Kasper. När jag lagar mat i köket eller sitter och äter vet jag någon annan som ligger väldigt nära mig och tittar bedjande. Någon som hoppas på att få något gott. Det är väl aldrig du Kasper?  Är du också en kråka kanske? Om jag skall fatta ett beslut och sluta mata kråkorna får jag nog sluta mata alla som tigger mat. Eller hur Kasper? Det måste väl väl vara samma regler för alla som tigger?

-OK husse Det där är utpressning. Jag får väl att acceptera att du slänger till de där fjäderbollarna några bitar Frolic ibland. Fast jag gillar det inte och jag tänker fortsätta försöka bita stjärtfjädrarna av dem.

-Gör du det Kasper. De är både smarta och snabbare i svängarna än du. Du slösar egentligen bara på krafterna.



Postat 2019-10-21 01:11 | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Motmedel mot en rymningsbenägen hund.

Kasper har fram till nyligen kunnat ta en tur i parken ovanför vårt hus men alltid strax kommit tillbaka. 

Fast i September började han ge sig ut på egna äventyr. Vi bor granne med Hisingsparken vilken är mycket stor och han drar rätt upp i skogen och upp i bergen. Det första jag skaffade var en graverad namnbricka med hans namn och mitt telefonnummer. Det har redan varit till hjälp flera gånger. Vid tre till fällen har mycket snälla människor ringt och meddelat att de funnit en liten Kasper.

Nu kan man ju inte räkna med att alla människor är snälla och inte alla hundar heller.

Han tycker nog att han är stor nu och kan själv. Han fyller 4 år den 20 oktober.  Han verkar vara i slyngelåldern som en stökig tonåring.

Att få en hund som fått smak på egna utflykter att sluta rymma är inte lätt.

De smiter snabbt när man vänder ryggen till.  När man sedan får tag på dem skäms de som bara hundar kan.

För att snabbt kunna se var han är undersökte jag marknaden för trackers. Hittade "Tractive" som jag nu provat en vecka. 

GPS sändaren kostar 549 kr och sedan behöver man ett abonnemang som kostar 599 kr för ett år. Mobilchippet är inbyggt samt datatrafik ingår i  abonnemanget.

Batteriet räcker i drygt 2-3 dygn eller mer beroende på hur man ställer in trackern.

Det finns 2 appar att ladda ner gratis. Den ena är för att spåra exakt var hunden är och har bra kartor. Sedan finns det en app för att hundpremenader som gör att man exakt kan se vilka vägar man valt på promenaden och hur långt man gått.  Den visar också ungefär som iWatch hur mycket motion hunden får varje dag samt lagrar historiken.

Nu Kasper kan du räkna med att husse rycker ut med sin elcykel samt står och väntar på dig på närmaste stig, gångväg eller smågata om du sticker.

Nu får du inse att storebror ser dig. Du ahr fått halsboja din lille svarte sate.

Under den vecka jag haft trackern har han ännu inte dragit i väg. Den testen återstår.

 

 



Postat 2019-10-07 22:27 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera
1 2 3 ... 41 Nästa