Almdudler

En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

Min närmaste kompis.

Min närmaste kompis är definitivt den lillle svarte. Vi gör sällan något utan den andre är med.

Han är en expert på att tolka mitt humör och vad jag tänker göra.

Känner direkt igen när jag tänker gå ut utan honom. Som att åka och handla. Då ligger han bara ner och tittar på mig med en sorgsen blick.

Om jag istället har tänkt ta med mig honom på en promenad så svassar han runt mig och verkar skynda på mig så vi kan komma ut direkt. Han vet vad jag tänker göra innan jag knappt vet det själv.

Hundar har lärt sig hur de skall uppträda för att charma oss till att ge dem godbitar och ta väl vara på dem. 

Tyvärr är väl vi människor kanske inte lika bra på att förstå våra hundar och ge dem tillbaka vad de behöver för att de skall känna sig förstådda.

De ser minst lika bra som vi gör och hör allt mycket bättre. Fast deras främsta sinne är nosen och dess luktsensorer. Vilket vi har svårt att förstå vad det innebär.

Vi har 5-7 miljoner luktceller på en yta av 5 cm2.

Hunden har mellan 125-225 miljoner luktceller på en yta som motsvarar en yta på 150 cm2.

Vårt luktcentrum aktiverar endast en 20 del av vår hjärna.

För hunden aktiverar det 33 % av hjärnan. Den lille svarte Kasper har inga problem att följa våra spår om vi går i väg och gömmer oss även när vi har 15 minuters försprång. Han tycker dessutom att det är väldigt kul att spåra upp oss. Det som gör att han kan kan följa spåret är att vi utsöndrar mjölksyra/fotsvett som tränger igenom skorna och avsätts på marken. Man ser honom i snabb takt följa spåret samt märker och korrigerar kursen om lukten blir svagare. Något jag tycker är fascinerande.

Rekordet är en hund som spårade ett spår som var 17 dygn gammalt. Det intressanta är ju att de också förstår i vilken riktning spåret går

Så när Kasper sätter upp nosen i vädret och känner något riktigt intressant har jag svårt att hänga med. För jag känner ju för det mesta ingenting. En tjusig tik, någon som lagar god lunch. Jag har ju inte en susning.

Att träna sin hund att spåra och använda nosen är något de tycker är helkul samtidigt som det tröttar ut dem mer än något annat.

Inlagt 2017-11-10 18:40 | Läst 1003 ggr. | Permalink
En mycket passande bild till ditt inlägg. "Den Svarte" ser ut att provsmaka lite lojt på de dofter som finns i hans omedelbara närhet. Kollar av om det är något som behöver undersökas närmare eller som kan vila så länge. Du beskriver förhållandet mellan hund och människa som bara de som levt med hundar förstår till fullo. Om man ägt en retriever och allra helst en "flatte" känner man igen sej ännu mer.
Hälsningar Lena
Hej Lena och tack för kommentaren.
Har levt med många hundar under mitt liv.
Som Collien Pia som skenvalpade när jag föddes och tog till sig mig som sin skyddsling.
Hon följde mig överallt och såg till att jag inte hamnade i trubbel.
När jag hoppade i vattnet när jag var liten hoppade hon efter jag kunde tat tag i svansen så grdrog hon in mig till stranden.
Sedan har det varit Pappillon, Golden retriever , Schäfer samt Howavart och nu en Flatte,
Hoffen levde 12 år och han var en cool herre. Han kunde vara snabb och hade enorm kraft med sina 55 kilo. Kunde springa snabbare än de flesta när han ville. Fat för det mesta tog han det lite lugnt. Lite maniana över det hela.
Kasper är väl motsatsen. Energin riktigt sprudlar om honom och det skall helst vara full fart hela dagen.
En Flat coated retriever är verkligen väldigt annorlunda än en Golden retriever eller en Hovawart.
Fast som du säger förstår nog bara de som är vana med hundar skillnaderna mellan raserna och hur vi interagerar med varandra.
Det är sker på olika villkor men kan trots det fungera väl. Min relation tillsammans med min Hovawart var inte detsamma som mitt nuvarande med Kasper. Jag får helt enkelt anpassa mig till honom likaväl som han anpassar sig till mig.
Nu när jag snart fyller 65 är det bra att ha en sådan aktiv hund. Det gör att vi tillsammans brukar motionera cirka i snitt 7 km per dag enligt min iWatch.
När inte så många är ute och Kasper kan springa fritt gör han nog den 3 dubbla distansen.
Vi får se hur det går när vi skall ut och segla.
För det skall vi faktiskt göra i början av våren nästa år.
Jag kommer erbjuda platser på den seglatsen eftersom jag behöver hjälp på vägen i form av fler händer. En 20 tons båt är lättare och säkrare att lägga till med om man är fler än en person.
Att segla från Kroatien till Sverige kommer ta ett par till tre månader beroende på vädret.
Det kommer bli många vikar och dyk på vägen.
Känner igen det du beskriver om din hund. Jag har en hund liknande din i storlek och även den är svart. Inte min men jag har den hela dagarna och ibland även över natten. ( Bilder på honom i min sista blogg). Man blir otroligt fäst vid honom och som du skriver så vet även Alfons vad som är på gång. Härom dagen lämnade vi honom då vi skulle äta ute. Han märkte direkt att han inte skulle få följa. Någon ledsnare hund har jag aldrig sett. Gav honom några frolic som tröst men han vände och gick upp på övervåningen och lade sig. Han går ständigt med nosen i backen men har inte testat om han kan leta upp oss.
Sten
Svar från Flash Gordon 2017-11-10 21:14
Alla hundar är bra på att spåra. En del bättre och andra sämre. Fast alla mycket bättre än vi är.
Köp mamma scans köttbullar och sätt några i träd och göm andra i skogen. Det finns luktspår och markspår och de måste ta hänsyn till båda.
De får inte tro att alla spår är på marken.
Hunden kommer direkt börja hitta dem. De luktar mycket och smakar "gott".
Gör sedan ett spår där du går iväg från hunden och trampa runt ordentligt med föttern och göm dig så bra du kan. Inte så långt bort till att börja med.
Släpp några uppmuntrande köttbullar på vägen.
Ha sedan ett par köttbullar redo när han hittar dig.
Efter en kort tid har du en hund som kan spåra dig över flera kilometer.
Jag är ju också hundmännsika (som du kanske kommer ihåg?) och min colliekille Tobbe är 16 månader nu. Mycket energi i den killen också och framåt, väldigt social och helt utan rädslor. Kommer att köra en del spår med honom också och dessutom nose work just för att de tycker att det är så kul och att det är ett så bra sätt att få dem att jobba sig trötta även i huvudet.
Fin beskrivning av hundar och Kasper du ger här tycker jag.
/Affe
Det är superhärligt med hundar. Jag har en också. Mycket fin bild, och han ser så go' ut! Lockar till att vilja köra fingrarna genom pälsen lite.
Hälsningar, Bjarne



(Visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver