Almdudler
Kasper och kråkorna
OK, nu skall vi se om kusten är klar. Ja det verkar schysst. Det svarta odjuret syns inte till.
Hör du snälla människan däruppe på terassen. Kan du inte gå in och hämta lite sådan där god mat nu. Jag har knappt fått en blund i ögonen den här natten heller. Ungarna ville inte sova och jag har slut på all energi. Jag behöver verkligen en ordentlig frukost. Snälla....
Satan också. Nu kom ju det där odjuret ut också. Kunde du inte stängt honom inne när du hämtade maten?
Tur att odjuret inte kan flyga. Fast nu gäller det vara kvick i vingarna.
Faan också. Tillbaka till utgångsläget. Jag får ta till plan B. Nu gäller det att flyga dödstyst och landa bakom odjuret.
Det fungerade nu kan man få sig några fina bitar innan odjuret upptäcker mig.
Titta där kom frugan också. Fast det blev nog en fågel för mycket för den svarta saten. Nu får du passa dig min kära. Den där blicken brukar inte båda gott.
Ja så var det dags att bättre fly än illa fäkta igen. Vilket liv.
Bäst att sätta sig i ett träd medan han lugnar ner sig byrackan.
Hur då kråkis. Om du kommer tillbaka igen och försöker sno min mat så skall jag rycka de där stjärtfjädrarna av dig. Får se hur bra du flyger sen.
Där ser ni hur jag har det. Försöker ju bara skrapa ihop till livhanken för familjen. Man får utstå hot och ren livsfara varje dag. Om jag lånar lite mat av det där svarta monstret så gör väl inte det något. Han har ju mer än han orkar äta upp. Han saknar medkänsla den där svarte. Kunde väl visa lite sympati för en hårt arbetande småbarnsförälder.
Jag får nog ta och prata med kråkombudsmannen. Så här kan vi ju inte ha det.
Hälsningar Lena
Kråkan har blivit min kompis och kommer och pockar på att få mat. Han är minst lika bra på att tigga som Kasper.
Sedan blir det gärna en variant till lunch och en till middag.