Almdudler

Kasper på nya äventyr.

Efter 5 dagar hemma från Wien började Kasper och jag packa för att tillsammans åka ner igen.

Första gången för Kasper att få dra nytta av sitt EU-pass och för min del att ha en hund med mig utomlands. Lite spännande.

Kasper uppförde sig exemplariskt och vi stannade med några timmars mellanrum för han skulle få komma ut en stund. 

Klockan 18 kom vi fram till Kronprins hotel i Falkensee utanför Berlin. 

Kasper fick en ordentlig promenad i den stora skogen som ligger tvärs över gatan från hotellet. 

Dagen efter var det dags för de sista 75 milen ner till Dörfles utanför Wien. Förutom ösregn hela vägen genom Tyskland och Tjeckien så var resan helt odramatisk.

Äntligen kunde både Kasper och jag slappna av och njuta av en vår som kommit någon månad längre än den där hemma.

Kasper började med att undersöka Omas trädgård och de närmaste omgivningarna.

Kasper fick också uppleva hur det är att springa på öppna fält med fasaner och kaniner man kan jaga.

Ha utsikt från en liten kulle där man ser ändå bort till Bratislava. 

När han sedan lyckats tröttat ut sig bland fält och vingårdar kunde han slappna av under aprikosträden.

Själv drog jag sedan i väg på en ny långresa ner till Makarska i Kroatien för att titta på en båt. Den resan på 190 mil ToR slapp Kasper åka med på. Fast han kommer kanske få åka den själv inom kort.

På långfredagen bar det iväg igen. Nu norrut och nu med också matte i bilen. Utan för Brno blir det plötsligt helt stopp. Det är bara stänga av motorn och vänta. Kasper undersöker träden och området närmast motorvägen och markerar att Kilroy was here.

Efter vatten och mat står trafiken fortfarande still.

Så vad gör då "ein Cooler typ" som Kasper. Lägger sig ner och studerar vad folk gör i bilarna runt omkring och väntar på att det skall börja rulla igen, förstås.

Efter ytterligare en kvart börjar trafiken röra på sig. Skälet till stoppet var att en långtradare hade kört in i en personbil bakifrån  riktigt ordentligt i andra färdriktningen. Det bärgningsbilarna kom släpande på tydde måste det varit en svår olycka.

Många timmar senare kör vi genom Berlin och anländer till Falkensee vid 19 tiden. Det finns flera skäl att detta blivit vårt favorithotell på resorna mellan Göteborg och Wien. 

Det ligger på ungefär halva vägen tidsmässigt. Hotellet har moderna rum trots den gamla miljön. Väldigt bra mat och mycket trevlig personal.

Nu med hund är den stora skogen tvärs över gatan en extra bonus och att man får ha husdjur med. Tillägget för hund är 10 euro per natt.

Gabi och jag njuter en god middag med Beelitzer spargel, en liten wienersnitzel till och en underbar hollandaise. Årets första vita sparris är alltid en delikatess.

Den här gången får vi ett unikt rum med en riktigt gammal antik säng. Kasper gillar den för nu kan han sova mellan husse & matte utan att behöva trängas.

Vi vaknar tidigt och Kasper får en ordentlig promenad i skogen. Kasper är helt till sig. En hel skog full av nya dofter.

Sedan finns det som i alla andra skogar bra pinnar att använda som tandborste.

Det finns också intressanta udda saker i skogen. Som det här.

Kasper gissar på att det är ett utsiktstorn för hundar.

Efter nästan en timme med en lösspringande Kasper i skogen är vi tillbaka till hotellet. Vi stressade inte denna morgon eftersom vi tänkte köpa färsk sparris att ta med hem. På hotellet hade kyparen trott att de öppnade kl 10.

Nu visade det sig att en dam satt upp sitt stånd när Kasper och jag var tillbaka vid hotellet kl. 9 och de första kunderna var redan där. Hennes sparris såg verkligen superfin ut.

Så det blir att hämta pengarna på hotellrummet och gå ner igen och handla. 2 kg av bästa sorten för 11 euro per kilo. Samt en påse med kortare sparris och brutna sparrisar för att laga soppa på. 2 kilo för för 10,50 euro kan man inte klaga på.

Så vi lämnar det charmiga Kronprins för att ta oss de 40 milen till Puttgarden.

Går det som jag hoppas med den där segelbåten är vi nog tillbaka på väg söderut om en dryg månad.

Vi stannar i Heilighafen för att äta lunch. Vi vet av erfarenhet att maten på färjorna mellan Rødby och Puttgarden är urusel och hutlöst dyr för vad man får.

Heilighafen är en trevlig liten stad men idag mulen, blåsig och kall.

Så efter var sin god pizza på en trevlig italiensk restaurang är vi mätta. Jo då Kasper ligger under bordet och har fått äta kanterna på 2 pizzor så han är också nöjd.

De som sitter ute på däck den här dagen är nog de som lätt blir sjösjuka. Det blåser kuling och är ruggigt kallt. Det gungar en del den här dagen.

Ja sedan är det då sista timmarna hem. Det är ett sjuhelvetes väder bitvis. På Hallandsåsen är det djup snömodd och temperaturen på nollan. Ingen höjdare med breda högfartsdäck. 

Kasper har nog varit med på en hel del nytt och faktiskt tyckte jag han förändrades under veckan. Han blev mognare och lugnare på något sätt.

Nu vet jag att Kasper kan klara längre sträckor med bil och även kan uppföra sig på lokal. Så vi får se om det nu blir Makarska i Juni.

2017-04-17 19:17   Erik Madsen

Glimrende rejsereporage med fine billeder til.
Med venlig hilsen fra Erik.

2017-04-17 20:51   Sten Björklund

Det var ingen dålig resa och ingen som undrade " Är vi framme snart ". Kasper tycks ha klarat resan bra. En hund är en familjemedlem och ska naturligtvis följa familjen i mesta möjliga mån. Det glädjer mig att så är fallet med Kasper.
Sten

2017-04-17 21:32   ehrsa

Fina bilder från en skaplig resa! Ser väldigt trevligt ut..
Hälsn!

2017-04-17 23:54   Flash Gordon

Tack skall ni ha för kommentarerna. Givetvis är jag glad över att det gick så bra att ha med Kasper på denna för honom långa resa. Jag också stolt över honom som klarade det utan gnäll. Det kunde man tro när vi gjorde vår första resa tillsammans från Karlstad till Göteborg när han var valp.
Det tog tid att vänja honom att åka bil och kunna slappna av.

Det är ungefär 160 mil från Göteborg till Wien över Rödby-Puttgarten. Så även en tur på 2-dagar innebär många
timmars bilåkande.
Med Kasper blir det helt nödvändigt att begränsa en dagsresa till 8-9 timmar.
Cirka 80 mil per dag är trots allt en rejäl åktur även för mig numera. Förr hände det ofta jag avverkade sträckan under 1 dygn. Nu skulle jag bara göra det i nödfall.

För några år sedan körde jag en så kallad Iron butt på MC från Wien till Göteborg. Det innebär man skall köra 1000 miles under 24-timmmar. Jag körde då över broarna i Danmark för att få den marginal som behövs för att klara det sätt man kontrollerar den sträcka man kört. Det var en tur på cirka 180 mil som jag körde på 18-timmar.
Sedan dess har nog min rumpa mjuknat eller så har jag blivit en visare gammal man.