Almdudler
En promenad längs stranden.
Nu har vi äntligen haft lite sol även på Västkusten under några dagar. En väldigt klen sol men ändå.
Fast det är märkliga tider i december.
Från att det ljusnar fram till lunch är det soluppgång. Efter lunch och fram till det mörknar är det solnedgång. Borde vara drömmen för fotografer.
Nu är det ett svårt ljus för himlen är ljus men marken förblir mörk. Det gjorde att jag i går körde HDR konstant. Handhållet med 3 bilder per motiv. Normalexponering och minus 2 steg samt plus 2 steg.
Sedan lägga ihop dem i LR som ger en bild med stort dynamiskt omfång men inte den fula typiska HDR looken.
Varning alla gatufotografer för starka färger. Här är det Velvia som gäller.
Vi parkerar vid Björlanda kiles småbåtshamn. Vid bryggan ligger en ensam segelbåt. Skepparen verkar ha haft bråttom och inte ens tagit hand om seglet ordentligt. UNgefär där låg min sista segelbåt som var av ungefär likadan och av samma storel. 33 fot.
Klockan är bara 13.45 men solen kastar redan ett kraftigt gyllene sken.
Den lille svarte är förstås i och badar. Han får hållas och springa som han vill. Här är vi idag helt ensamma. Inte ens måsarna syns till.
Inne i den lilla skogsdungen i viken är det mörkt. Solen står så lågt att marken knappt får något ljus.
Kasper hittar en petflaska som låter ordentligt när han biter i den. Han blir skogstokig och springer runt mig i stora bågar i vansinnig fart. Tja det skall väl ta hand om en del av hans överskottsenergi.
De vindpinade träden känns extra pinade när de saknar alla löv.
Det känns verkligen melankoliskt här ute. Allt verkar gått i vintervila. Att ta den här bilden utan få med en enda mås hade varit omöjligt under större delen av året.
Vi närmar oss udden längst ut och nu 14.30 står solen markant lägre.
Man får passa sig på klipporna för det är väldigt halt på vissa ställen. Kasper att dratta om kull några gånger trots 4WD och dubbat. Själv har jag har jag satt miga på rumpan 2 gånger. Tur att rumpan har inbyggd stötdämpare.
Det är dags att ta sig tillbaka och ta en lite enklare väg till parkeringen. Klipporna börjar bli förrädiskt hala nu när temperaturen faller. Så det får bli mer stigar och färre klippor.
Den lille svarte är konstant före mig i spåret. Men han väntar alltid snällt runt nästa krök.
Efter en kvart är vi ute på gamla flygvapnets skjutfät. På himlen hänger en tunn månskära beredd att ta över när solen snart går till sängs.
Nu skall vi bara runt kröken så är vi strax framme.
Dags att säga god natt till solen för idag, sätta sig i bilen och åka hem för att kura skymning.
I morgon skall det också bli hyfsat väder så då gör tar vi en ny långpromenad. Eller hur Kasper?
Lägg till
Tidigare blogginlägg
- November 2022
- April 2021
- Juli 2020
- Juni 2020
- Maj 2020
- April 2020
- Mars 2020
- Februari 2020
- Januari 2020
- November 2019
- Oktober 2019
- September 2019
- Juni 2019
- November 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Augusti 2018
- Maj 2018
- December 2017
- November 2017
- Oktober 2017
- Juli 2017
- Juni 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Februari 2017
- Januari 2017
- December 2016
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- Oktober 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- September 2014
- Juli 2014
- Januari 2014
- December 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Maj 2012
- April 2010
- Mars 2010
Han är nog mest förvånad över att jag är så långsam. Den där dåren dundrar fram i 50 och jag nöjer mig med mer mänskliga 5-10 km/h.
Annars blir han ratlös och är ständigt på alla att leka med honom.Fast det r inte lätt att leka med honom inomhus så han får nog.
Så huset får vänta lite till längre dagar blir en realitet.
O fosterland,du stränga mor,
som fodrar allt av dina barn,
som förr i nöd du på oss tro,
på ofärdstidens barn.
I kärlek fordrar du igen
det blod som du oss alla gav.
Det är vårt lands,vår moders,än
och heligt hennes krav.
Du gav oss allt,så allting tag,
vår själ,vårt liv, vår tro,
och bygg därav till framtids dag
vår andes segerbro.
mvhrolf
De första raderna känns om de stämmer bra just nu.
Att använda flera bilder med olika exponeringar är bra när ljuset är svårt. Den sammanslagna filen har fler steg i DR än en enskilt raw-fil från den bästa av dagens sensorer kan leverera.
Det hjälper när man behöver lätta skuggor mycket eller ljusa ner himmelen eller blänk av solen utan få negativa konsekvenser.
Idag är det så lätt att göra det samt veta att excponeringen kan man i alla fall få bra.
Så jag tar det säkra före det osäkra.
Borde satt hunden där men vi hade en annan hund i närheten.
Skall prova!
Vad den gör är att ta mer hänsyn till högdagrarna och skjuta exponeringen mer åt vänster.
DEt gör att om man fotar raw förlorar man egentligen lite DR.
Jag har aldrig detta påslaget.
KIkar itället på hitogrammet och ser att jag ligger rätt.
Att gaffla exponeringarna är något helt annat. Då har du en normal exponerad bild. DEn du normalt sett tar. Sedan en som är överexponerade med ett värde du väljer. Samt en som underexpnerad med lika mycket.
När man lägger ihop dessa 3 så använder programmet informatonen från den överexponerade bilden för att hitta detaljer i skuggorna. Den normaexponerade för mellandagrna och den underexponerade för högdagrarna.
Detta grovt förenklat eftersom programmet med sin algoritm använder mycket mer finlir.
Låst bländare för att få samma skärpedjup. Det verkar inte som om det går att gaffla med exp komp...
Det går säkert att ta 3 bilder med +2 steg, +_0 och med 2 steg överexponering. Fast det är bara bökigt.
PÅ både Canon och Fuji har jag en funktion som hter AE BKT. PÅ Fjui kan jag t-o.m ställa om drive mode till det läget. Så det tar mindre än en stund at slå på.
Då kommer kameran automatiskt ta så många bilder som jag ställt in. På Fuji kan jag bara välja 3 bilder. PÅ Canon kunde jag välja mellan 3,5 och 7 bilder. Vilket är en fördel.
Sedan kommer kameran fyra av rätt antal bilder på högsta hastighet. Det gör att man i hyfsat ljus kan handhålla kameran. I svagt ljus krävs förstås stativ.
Det går också att ställa in kameran att den skapar en jpg av resultatet om man nu vill ha jpg.
Själv fotar jag enbart raw sedan 15 år. Den som inte förstår varför bör läsa på.
Sedan i LR finns det en funktion där man kan få bilderna stackade utifrån med hur kort tidsmellanrum de är tagna.
Ställer man det på en kort tid som tcirka 2 sekunder brukar den kunna lägga ihop bilderna år en i buntar.
Jag vet inte om jag lyckas förklara det tillräckligt tydligt.
Fast att köra HDR när man tycker ljuset är besvärligt är på en modern kameran mycket enkelt.
Långt ifrån alla mina bilder är bra utan jag gallrar bort ganska mycket. Fast det som alltid grämer mig extra mycket är att ha en bra bild med som är felexponerad bortom all räddning.
Om man fotar med sk. bracketing (gaffling) så har man 3 exponeringar att välja på. Man kan framkalla den bästa av dem och få ett bra resultat om DR inte är för stort.
Krävs mer DR än en bild innehåller lägger man ihop alla bilderna och kan då nästan alltid få fram ett bra resultat.
Vi går då från cirka 13 i Dr till 17-18 steg.
Det som inte fungerar bra är rörliga motiv. Men även här har programmen blicit så bra att man numera oftst kan klara folk som går eller sådant som inte rör sig särskil snabbt.
Springande djur och annat kan man glömma. Det blir suddmes.