Almdudler
Svarta satan lär sig dyka och lite om AF.
Husse jag fångade frisbeen i luften. Nu får vi se se om du kan ta den i från mig.
Hjälp jag ser nästan inget.
Ta mig nu om du kan....
Husse jag trampade på den. Nu sitter den fast på botten. Hjälp mig!
Nej Kasper. Det är femte gången du gör samma misstag. Den här gången får du klara dig själv. Du får väl lära dig dyka.
Ok husse. Jag försöker.
Jippi, jag lyckades. Nu har jag tagit dykarexamen precis som du husse.
Nu kan jag kalla mig dykarhund.
Att fånga snabba motiv och händelser kräver en hel del av både kamera samt inte minst fotografen.
Dessa bilder var alla tagna med en Fuji X-PRO2. En kamera jag utvärderat ordentligt.
Skälet är att jag vill gå över till en lättare utrustning. Fast samdigt en mycket kompetent sådan. I December kommer vi att tillbringa 3 veckor på Sri Lanka. Ett ställe vi förmodligen bara kommer besöka denna enda gång.
Vi kommer besöka ders naturparker och förhoppningsvis kommer jag kunna fota Leoparder och annat vilt. Det kommer bli mycket landskapsbilder i bergen . Portättfoto av intressanta människor. Solnedgångar vid vita stränder, gatufoto och säkert en hel del annat. Så brukar det bli när jag besöker exotiska resmål.
Förr har jag släpat med mig 2 Canon 5D hus och ett antal objektiv. Både zoomar och några fasta ljusstarka.
Fast det väger och kostar på att släpa på kameraryggan i värmen. Så att få ner vikten på hela utrustningen är ett mycket prioriterat område. Något jag inte kunnat uppnå tidigare eftersom den lättare utrustning som kunde ge mindre vikt inte motsvarade mina andra krav i övrigt. Nu är jag ganska säker på att jag hittad den i Fuji X-PRO2 och Fuji X-T2. Eftersom jag fotar mycket som rör på sig så är bra autofokus ett viktigt område. Då framförallt följande AF. Det är allt från flygande fåglar till galna rusande hundar, springande vilt, lekande barn och en hel del annat.
Så därför har jag utvärderat X-PRO2 ordentlig och jämfört den mot en Canon 5Ds r och en gammal Canon 1D MKII. Resultatet är att jag ligger på ungefär samma nivå när det gäller antalet keepers.
Idag får jag leverans av en X-T2 med boostergrepp. En kamera som kommer vara ytterligare lite bättre än X-PRO2. Det gör att jag vet att det kommer räcka för mina behov. Ni kommer säkert se några blogginlägg närmaste tiden där jag testar den kameran.
Jag såg någon som bytte ut sin X-PRO2 för han inte kunde få skarpa bilder på sina barn. Det får han nog sätta på kontot okunskap. Lekande barn är faktiskt en barnlek för en X-PRO2 och dess autofokus.
Man skall inte tro att kameran själv ger skarpa bilder. Följande AF kräver också en hel del erfarenhet och kunskap av fotografen.
Ju mer avancerad följande AF kameran har desto mer måste man kunna för att ställa in den korrekt för en viss typ av motiv.
Följande fokus är också väldigt bra när man fotograferar porträtt med mycket kort skärpedjup. Det gör det enklare att få fokus korrekt på ögat och inte lite framför eller bakom.
Utrustningen spelar en stor roll i de här sammanhangen. Fast en avancerad kamera kräver också mer av fotografen för att den skall kunna leverera på en högre nivå.
Lägg till
Tidigare blogginlägg
- November 2022
- April 2021
- Juli 2020
- Juni 2020
- Maj 2020
- April 2020
- Mars 2020
- Februari 2020
- Januari 2020
- November 2019
- Oktober 2019
- September 2019
- Juni 2019
- November 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Augusti 2018
- Maj 2018
- December 2017
- November 2017
- Oktober 2017
- Juli 2017
- Juni 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Februari 2017
- Januari 2017
- December 2016
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- Oktober 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- September 2014
- Juli 2014
- Januari 2014
- December 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Maj 2012
- April 2010
- Mars 2010
Fick min X-T2 idag och efter lite provskott på flygplan, vråkar och korpar kan jag säga att det ser mycket lovande ut. Och då har jag inte rotat i menyerna ännu...
//Tommy
Vad gäller AF så ser det väldigt bra ut. Fuktionen för AF-C är ju mycket lik vad som finns i Canons 5D MKIII.
Det som brister är hur man utnyttjar tumfokus och AE-L. Knapparna sitter fel och är svåra att hitta snabbt.
Själv fotar jag sällan idrott eftersom jag är totalt ointresserad. Fast idag skall jag bara för att testa X-T2 mot Canon 5Ds r gå till Bäckens träningsplan och se om jag kan fota lite fotboll. Sedan kommer jag fortsätta att göra ett antal tester under en vecka. Utfaller dessa till min belåtenhet så kommer det snart finnas en 5DS r till salu på fotosidan plus en massa annan Canon-utrustning.
Nu kommer teknikfreaksen komma med invändningar. Det är ju fullframe mot APS-C. 50 MP mot 24 MP.
Det är klart en 5Ds r klår en X-T2.
Ja det gör den. Fast med så lite att jag kan acceptera den lilla, lilla skillnaden.
Då har jag inte bedömt det hela på skärmen utan med A2 utskrifter tagna med respektive kamera och jämförbara objektiv på varje kamera. Det finns en bagatell artad skillnad och den kan jag leva med.
För många år sedan var jag på Sri Lanka. Tog naturligtvis massor av bilder utan problem.
Utom en enda gång. Jag fotade en munk klädd i den traditionella kåpan i den kraftigt orangea färgen.
Om blickar hade kunnat döda...
Efteråt fick jag höra att de munkarna vill inte bli "avporträtterade" för det sägs att man tar deras själ från dem.
Som tur var(?) så tog jag bilden genom fönstret på rundtursbussen.
Men deras tro har kanske reviderats lite sedan dess?
I Indien brukar man få tillåtelse. Sedan får man räkna med att det sträcks fram en hand för att få en slant efteråt. Oche det kan det ju vara värt.
Så jag får nog sluta kalla honom den lille svarte satan.
Nåväl, var och en kör det den tycker funkar. Fuji funkade inte för mig - även om jag ville.
Jag hade enorma problem med X-PRO1- Där fick saker stå still om skärpan skulle sitta säkert. Visst gick det också få till någon bild på motiv också som rörde sig om man hade tur och lite flyt. Förenställa ett avstånd och trycka . Fast det gjorde jag förstås inte. Varför skall jag gå tillbaka till hur vi gjorde på 70-talet. En del tycker ju det är kul men inte jag. Så jag tog fram min Canon om jag skulle fota rörliga motiv.
Nu får jag det att fungera alldeles utmärkt. Även med slöa objektiv som 18/2, 35/1,4 eller makrot 60/2,4.
Fast jag skulle behöva ett objektiv som 56/1,2 för att ersätta mitt nuvarande Canon 85/1,2 för porträtt. Där jag har valt att vänta till de släpper en ny variant med sin nya fokusmotor. Tills dess får jag nöja mig med 50-140/2,8. Den är riktigt snabb vad gäller AF.
Så hoppas du blir nöjd med din nya kamera.
T ex med tanke på rörliga djur (om du nu testat den).
/ Jeanna
Nej jag har inte testat 6D. Det lär vara en mycket bra kamera. Fast följande AF är inte dess styrka. Den räcker långt men den är en bra bit efter en 5 DMKIII.
Jag vill väl påstå att springande hundar är nästan lika svårt som att fota sporter som hockey eller fotboll. De springer ofta i miljöer där det är en massa saker i vägen som träd och buskar. Ibland där det är dåligt ljus som i skogen.
Dessutom åker ju rumpan upp på en hund i varje språngcykel och finns plötsligt där huvudet var för en bråkdel av en sekund sedan. Det kan få vilket följande AF som helst att missa. Här hjälper de inställningar man kan göra på kameror som 5 DMKIII.
Ett annat alternativ är att välja en 6D som normalkamera. Sedan skaffa en gammal beggad 1D MKIII för just de där bilderna när du vill plåta dem i full action. Det är en klump men en bra sådan. Det var en gång en Canons bästa sportkamera och tar fortfarande utmärkta bilder. Fast deras följande AF var inte lika känsliga som dagens. Den bedömde hastigheten för motivet och räknade sedan fram var det borde befinna sig vid nästa bild. När rumpan åker upp på hunden och fokuspunkten ligger på den så hinner den inte reagera. Så den ställer inte om utan kommer fortsätta att hålla skärpan där huvudet finns och inte rumpan. Dagens kameror är så snabba att de hugger direkt på rumpan. Så där måste man ställa ner den känsligheten. Det kan man på 5 DMKIII men inte på 6D tror jag.
Egentligen klarade jag mig ganska bra en gång i tiden med 5 DMKII. En 6D är klart mycket bättre så du kommer klara dig långt på vägen med den. Sedan hänger mycket på ens egen erfarenhet. Här hänger minst hälften på hur bra fotografen kan sin kamera och vet hur man ställer in den för att få bästa möjliga resultat.
Här gäller i allra högsta grad att övning ger färdighet.
Har en 6D som blev liggande ett tag, manualen gjorde mig trött.
Nu plötsligt ville hjärnan förstå -
så kameran framstod som lätt att fatta om jag ser till bara den (menyn och knapparna som jag tycker är rätt logiskt utformade.) medan manualen fortfarande gör mig trött.
Fick köpa en begagnad Canon 5D Mark 2 av en proffsfotograf som använt den bara vid speciella tillfällen, c:a 4 år gammal, bra pris, 7000.
För mig är den kanske inte en kamera från förr utan snarare en utmaning.
Hur ställer man in känsligheten menar du??
Man ställer fokus på hundens huvud
och kameran håller kvar huvudet i minnet liksom?
Det är väldigt kraftfullt när man förstått det. Fast gör förstås att man måste kunna ändå mer för att dra fördel av det.
I ena ändan på skalan har vi en iPhone. Med den kan till och med mitt 1,5 åriga barnbarn ta bilder. Han hanterar en iPhone som ett proffs. I andra ändan finns kameror som 1Dx MKII där det krävs åtskilligt av fotografen om han skall kunna dra fördel av alla dess finesser. En sådan kamera måste ägna mycket tid åt för att lära sig den ordentligt. Man skall nog inte heller vara nybörjare får då är inlärningströskeln mycket hög.
Nu har du säkert hört att real man don't read manuals.
Det stämmer i mitt fall till 90%. Jag tycker att manualer är utrist skrivna och ofta dåligt översatt.
Så det är ett själ till varför jag gör alla dessa tester när jag fått en ny kamera. Det är mitt sätt förstå kameran och alla dess funktioner samt var gränserna för kameran går.
Ibland stöter jag på saker jag inte lyckas få till och då tar jag fram manualen och läser på tills jag fattat det hela.
Så för mig är manualen en uppslagsbok och inget jag läser från pärm till pärm.
Så gör något liknande.Prova att använda kameran utan att titta i manualen. Slå sedan upp det du inte förstår. Till sist kolla om det finns funktioner och möjligheter du inte ens hittat.
Efter något månads fotande brukar det mesta sitta ganska bra.
För man måste faktiskt förstå och kunna utnyttja sitt arbetsredsap om det skall bli bra bilder.
Så det är bara att börja börja öva Jeanna.
Vilket härligt liv han har!
En riktig bantningshund det där, så brukade jag kalla mina borderterrier.
Tyvärr behövde jag inte banta, blev bara magrare!
Men de sticker gärna iväg sådär några kilometer tills de hittar kor att valla eller isflak att hoppa på eller segla med.
Sistnämnda utfördes av mina fyra borderterrier en julafton nedanför tidningshusen vid Rålambshovsparken.
De fattade inte att de skulle simma r u n t flaken utan trampade vatten istället, resp tog sig iland på en mini -ö.
Fick gå i till knäna och hämta dem, ta taxi hem.
BRR, vilket minne ...
Vi firade julafton i alla fall och glömde inte dela med oss av julmaten till en husvagns - uteliggare med hund
som verkligen älskade sin hund.
Tack för ordet.
Eftersom de flesta har gått och lagt sig kan vi väl fortsätta lite ytterligare off topic.
För ett par veckor sedan förvann jyckens pipboll som han gillade. Letade både ute och inne men den var putsväck.
Så jag gick och köpte en ny likadan. Det gick bra några dagar så var den också borta. Lika spårlöst. Jag trodde nog att det var jycken som tog dem med sig upp i skogen bakom huset och glömde bort dem. Det har hänt med andra leksaker tidigare. Fast han brukar också alltid spåra rätt på dem och komma ut ur snåren med dem efter någon dag. När det gäller bollarna så var de borta.
Jag gick och köpte 2 nya och sa till alla att vi måste se till att han inte drar dem med sig upp i skogen. Börjar bli trött på att köpa bollar.
Härom natten hörde jag först konstiga ljud och sedan ett skall som från en mycket liten hund utanför. Jag tittade ut och såg 3 stycken rävungar som sprang på led över lekplatsens gräs alldeles utanför huset. Eller snarare silhuetterna av dem. De är bara här när det är riktigt mörkt.
Jag tog en kraftig ledlampa och väntade några minuter. Ganska snart såg jag en sihuett som kom tillbaka och satte sig under ett päronträd. Jag slog på lampan och han stirrade förstås in i ljuset men blev inte rädd.
Jag kom riktigt nära och kunde se honom perfekt i ljuset. Efter en kort stund återgick han till att tugga i sig nedfallna söta små päron. Då började jag bli misstänksam.
Igår såg jag Kaspers bollar som vanligt ligga på gräsmattan när jag gick och la mig.
I natt hörde min dotter rävungarna föra ett djäkla oväsen utanför huset och i morse var Kaspers båda bollar borta.
Så nu vet vi vilka rövarna är. Det rävungarna Kasper, Jesper och Jonatan som härjar i trakten.
Nu får jag nog sluta låta Kaspers leksaker ligga på gräsmattan över natten.
Just när jag började skriva på det här inlägget så hörde jag igen ett herrans oväsen bakom huset. Där var de igen Kasper, Jesper och Jonatan. Beredda att slå till på nytt. Jag hade lampan med mig och såg dem tydligt mellan träden
Den här gången lyckades också Kasper att springa ut och då försvann rövarna snabbt med svansen mellan benen. De var väl rädda att han skulle hämnas sina forsvunna leksaker.
Han spelar ju i en lite högre viktklass.
Nu vet ju inte de att han bara skulle vilja leka med dem.
Vilken härlig historia med rävarna!
När jag var liten drömde jag om en egen tam räv. Det skulle säkert vara möjligt också -
Som du säger, tråkigt har man inte med busiga husdjur. Man kan säga att tiden flyger.
En del gånger tar de med sig ens bekymmer i farten, som får "hundproportioner",
andra gånger skapas nya!