Almdudler
Det går inte alltid som man planerat.
Idag var det tänkt jag skulle städa ur mina skåp i mitt arbetsrum. Med åren har det samlats mycket skräp som inte längre har någon användning. Laddare från gamla kompaktkameror som gått sönder. Sladdar och laddare. Det finns hur mycket som helst som kan kastas.
Påbörjade detta projekt igår och hade tänkt avsluta det idag när det ändå skulle regna av och till. Fast riktigt så blev det inte.
Den lille svarte låg första timmen snällt under mitt skrivbord och tog en tupplur. Vi hade tagit en vända i bergen så han hade fått springa av sig och göra det en hund skall göra i skogen.
När det gått en timme började han smågnälla för det var långtråkigt. Han var understimulerad och husse var urtrist. Under hans stigande protester så gick det att fortsätta en timme till men sedan jag fått nog av hans gnäll.
Hunden måste sysselsättas. Med andra ord ut och springa av sig all överskottsenergi.
Det får bli Hönö bestämde jag utan fråga den svarte till råds. Så kameraväskan packades med den lätta utrustningen och det fick också plats en termos kaffe samt köttbullar till hunden och kanelbullar.
Så hunden packades in i bilen och vi körde iväg mot Hjuvik och färjan. Vid Volvo började det ösregna och det såg inte bra ut. Det formligen vräkte ner och bilarna kröp fram i 30 på grund av allt vatten och dålig sikt.
Det där vill man inte ha i huvudet när man är ute på klipporna och det är långt till nästa ställe att ta skydd. Fast vi fortsatte.
När vi kom till Hjuvik såg vi att det var klarblå himmel över öarna. Vi körde givetvis på färjan.
Väl framme vid Ersdalens naturområde lyste solen strålande och det var knappt någon vind. Vi satte av ut mot havet.
In över fastlandet låg det tunga moln och man hörde åskan inifrån land. Fast här ute mot havet var det hur skönt som helst. Som så ofta på sommaren.
Som alltid på västkusten blir det många omvägar och kringelkrokar för att komma över bergskrevor och ner och uppför branter. Ett utmärkt tillfälle att träna den svarte att följa mina tecken om vart vi skulle.
Han först och jag efter. För det mesta förstår han var jag vill han skall gå.
Man blir snabbt varm när man går bland klipporna. Jag hade redan tagit av mig jackan men Kasper har ju inte den möjligheten. Så han blev glad för varje pöl han kunde svalka sig i.
När han svalkat sig ordentligt och lekt i vattnet en stund kunde vi fortsätta.
Glöm inte at tala om nu att sötvattenspölar är bäst kommenterar den svarte från under skrivbordet.
Då kan man dricka sig otörstig också.
Du hoppar ju ner i vilken djäkla dypöl som helst säger jag. Att du sedan kan dricka det äckliga vattnet fattar jag inte. Sedan kommer du upp och luktar dypöl din dumma hund. Du stinker.
Du förstår ingenting mumlar den svarte från under bordet. Lite skit rensar magen vetja.
Medan den svarte flänger runt bland klipporna och badar i dypölar kan jag fota lite.
Landskapet här ute är verkligen unikt och otroligt vackert. Det här finns inte på många andra håll i världen. Våra kuster på både öst och västkusten är unika med alla sina öar. De flesta kuster i världen saknar skärgård.
Den här tiden före midsommar är naturen också fortfarande grön och det blommar i varje skreva.
Det gröna blir en fin kontrast mot den röda bohusgraniten och den blå himlen. RGB med andra ord.
Kasper svalkar sig ju så fort det finns en pöl. Som tur är kommer vi ibland också till någon strand där han givetvis passar på att bada i havet. Så han slutar stinka dypöl.
Den svarte hittar också mycket annat att bry sin hjärna med. Efter att sniffat på detta länge konstaterar han att det var en måsart som åstadkom det här. Glöm nu inte stava det rätt husse. å & s och inte o & z. Hajjar du? Fortsätt nu och håll tyst muttrar husse.
Havet suger och att vandra bland klipporna gör av med energi. Så vi slår oss ner på en klippa vid strandkanten och tar fikapaus.
En bra bit bort är det några som fiskar. Så det blir på med nya 50-140/2,8 och konverter. Kineser upptäckte jag på skärmen. Antagligen efter makrill.
Längre ut ligger andra som nog har mer fiskelycka.
Sluta leka säger den svarte. Fram med köttbullarna nu. Annars måste jag fortsätta tugga på de här musselskalen.
Så medan jag tar en kopp gott kaffe så sätter den svarte snabbt i sig 10 köttbullar från mamma scan.
De är förresten väldigt bra att ha med sig när man tränar hunden att söka. De luktar mycket och hunden älskar förstås att hitta dem. Nosework på nysvenska.
Nu är alla köttbullarna slut säger vovven. Nu vill jag ha kanelbulle.
Fast de är mina säger jag.
Jag har sprungit mycket mer än dig du, säger den svarte och plirar marigt på mig. Därför är det bara rättvist att jag får hälften av varje bulle också.
Så jag mumsar långsamt på varje bulle så de inte skall försvinna på 10 sekunder blankt och han får en bit av varje.
När allt är uppätet säger den svarte fundersamt. Jag gillar den där lilla kameran.
Jaså säger jag, och du har åsikter om det. Trodde inte du brydde dig det minsta.
Jo det gör jag visst det säger den svarte. Nu har du med dig allt du behöver eller hur?
Ja det har jag väl svarar jag.
Där ser du säger han. Hade du tagit den stora kameran hade hela väskan varit full med kameraprylar. Du hade inte fått med dig en kaffetermos och inga köttbullar eller kanelbullar. Det hade ju varit katastrof.
Jo du har en poäng där får jag erkänna.
Ja vi hade svält ihjäl säger den svarte.
Nu överdriver du svarar jag. Fast det smakade bra det håller jag med om.
Så dags att bryta upp och låta hunden hitta nästa sötvattenspöl att svalka sig i och släcka törsten.
Just nu blommar nyponrosorna och lukten ligger tung i svackan. Det luktar som en hel parfymaffär.
Skynda dig nu husse jag är törstig. Du måste inte fota allt. Blommor är bara bra för att lyfta benet mot. Det var du som glömde ta med vatten till mig. Det hade också fått plats i väskan. Så snabba ryck.
Det blir en bild till innan vi hittar nästa sötvattenspöl. Det är förresten Marstrand man ser borta i diset.
Under tiden har Kasper redan släckt törsten och doppat sig. Han är inte mycket för käringdopp. Det är full fart rätt i.
Så efter han svalkat sig kan vi i gott tempo klara av den sista kilometern till bilen.
Väl i bilen mumlar den svarte trött. Det var väl bra att jag fick bort dig från den där skåpstädningen. Nu fick vi fin motion, njuta av skönt väder, bada femtioelva gånger och äta köttbullar samt inte att förglömma kanelbullar. En perfekt eftermiddag. Kör nu försiktigt hem så du inte väcker mig. Jag skall ta en tupplur.
Så medan hunden snarkar i bagaget så kan jag medan jag väntar på färjan konstatera att det fortfarande regnar över Göteborg.
Han har nog rätt tänker jag. Det var tur att han stod på sig och gnällde. Annars hade vi inte kommit iväg till Hönö. Då hade vi missat en skön eftermiddag tillsammans. Vi hade varit inne och städat skåp och utanför hade det regnat. Hur kul hade det varit?
Han är faktiskt ganska klok ibland den lille svarte.
Lägg till
Tidigare blogginlägg
- November 2022
- April 2021
- Juli 2020
- Juni 2020
- Maj 2020
- April 2020
- Mars 2020
- Februari 2020
- Januari 2020
- November 2019
- Oktober 2019
- September 2019
- Juni 2019
- November 2018
- Oktober 2018
- September 2018
- Augusti 2018
- Maj 2018
- December 2017
- November 2017
- Oktober 2017
- Juli 2017
- Juni 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Mars 2017
- Februari 2017
- Januari 2017
- December 2016
- November 2016
- Oktober 2016
- September 2016
- Augusti 2016
- Juli 2016
- Juni 2016
- Maj 2016
- April 2016
- Mars 2016
- Februari 2016
- Januari 2016
- December 2015
- November 2015
- Oktober 2015
- September 2015
- Augusti 2015
- Juli 2015
- Juni 2015
- Maj 2015
- Februari 2015
- Januari 2015
- December 2014
- November 2014
- September 2014
- Juli 2014
- Januari 2014
- December 2013
- Oktober 2013
- September 2013
- Maj 2012
- April 2010
- Mars 2010
Idag fick min äldsta dotter veta varför jag sagt till både henne och min fru att inte ställa skorna i hallen utan stoppa in dem i ett skåp. Vi har faktiskt skåp för skorna så det är ren slöhet att de inte gör det.
Så då får de lära sig "the hard way".
Det kommer gå att lita på honom snart men för tillfället lever skorna farligt.
Så nog skapar han oreda ibland.
Hälsningar Lena
Hunden får också acceptera att det blir en dusch senast dagen efter.
Visst mår man bättre med hund. Det kunde jag konstatera under de månader jag inte hade någon. Promenaderna blev ofta inte av på grund av att vädret var tråkigt. Att jag ine kunde hitta något som jag kände för att se och var värt ansträngningen.
Med hund har man ingent val. Det blir promenader oavsett väder och vind.
När man väl kommit ut och klädd i rätt klader så kan man oftast konstatera att det är ganska skönt att komma ut även om det ösregnar och blåser storm.
Hunden, människans bäste vän. Kan väl inte stämma bättre än här. Om du nu inte tycker det är helt underbart roligt att städa skåp ;-)
ing-marie
Vi får se vad det blir nästa gång.
Hälsn!
De väljer mer avlägset liggande små öar. Där är det oftast fågelskyddsområde och där får man inte ens stiga i land vid den här tiden.
Här är en bra länk att läsa:
http://www.naturvardsverket.se/Var-natur/Allemansratten/Det-har-galler/Hundar-i-naturen/#
Innanför tullarna i Stockholm så gäller 'kopplingstvång/kontrolltvång' hela året utom i hundrastgårdar, eller den större gräsytan på Gärdet, det kanske finns fler områden också?
Annars så vet jag att Svärtan t.ex. har en mycket senare häckning än andra sjöfåglar, vissa kanske inte ens har lagt sig på ägg ännu, och kan dyka upp med nykläckta ungar så sent som i augusti.. har själv sett detta!
Hälsn!
Har just nu en svart boendes hemma hos oss i två veckor, så vi får också lite roligare promenader än vanligt, man lär känna så många när man går med hund.
Vackert landskap och bilder.
Det var en positiv kommentar. Får ta den till mig.
Någon Sven Nordqvist blir jag aldrig. Träffade förresten honom en gång i Ravensburg vid en författarkväll med 3 svenska författare. Sven Nordqvist var en mycket tillbakadragen och blyg herre som verkade trivas väldigt illa med att sitta på scen och prata om sig själv. Det var någon gång i mitten på 90-talet när jag själv läste Pettson för vår yngsta dotter.
Hoppas ni trivs med inneboende svarting.
det är lugnare att ägna sig åt sånt på nätterna som man inte har ro till på dagarna. Apropå nätter, vi har ju råkats förr nattetid på FS.
Göteborgs omgivningar känner jag inte så väl men desto roligare att få¨veta litet om Tjurholmen, Beowolf och Hönö, med mera.
Härliga bilder och stilig hund.
Har inget emot blått i vissa bilder, där det förstärker känslan av Blå timmen ... L´heure Bleue, som min parfym också heter, den enda sort jag tyckt om hela livet.
Testa den och ge i julklapp!
Natthälsning, Jeanna