Almdudler

En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

Vårpromenad i bergen med den lilla illbattingen.

Våren är äntligen här. Åtminstone på tillfälligt besök.

Det glädjer både husse och den lille svarte. Så idag tog vi en riktig långpromenad i bergen bakom huset.

Illbattingen far givetvis runt som ett skållat troll mellan träden. Alltför ofta hittar han något som husse inte tycker han skall tugga på. Som ett ben av ett dött rådjur eller kanske från någon som grillat och slängt det i naturen. Det krävs mycket övertalning och godis innan illbattingen ger upp godbiten.

Att jaga honom är ingen idé och precis det han vill.

Här ligger han och passar så husse inte kommer för nära. Ta mig om du kan betyder den minen.

Fast det finns ju andra läckerbitar i skogen. Fjädrarna av en skata är precis lika kul. 

Kanske var det den här som tagit skatan.

Den flög högt över oss jagad av 2 stycken korpar. 400 mm var långt ifrån tillräcklig så resten har jag zoomat digitalt. Bra med mycket pixlar ibland. Det är en ormvråk eller kanske en fjällvråk.

Han har vuxit mycket nu den lille svarte. Nu finns det muskler, långa ben och en djädrans massa energi.

Så inte ens att ränna runt i en och en halv timme i bohusländska klippor räcker för att köra slut på honom. Fast det räcker för husse. Det gör också husse både kaffesugen och sugen på något gott. Kanelbulle kanske...

Innan vi går in försäkrar sig den lille om att vi skall göra det i morgon igen. Det lovar husse. I morgon skall det också vara vårväder så då blir det minst en lika lång promenad.

Stärkande både för hund och husse.

Inlagt 2016-02-25 20:48 | Läst 1502 ggr. | Permalink
Vilken sötnos ! Att dom kan hitta allt, speciellt sånt som dom inte bör hitta.
Saknar promenaderna nu när vi inte har någon hund längre, inte alls lika kul att gå själv.
ing-marie
Svar från Flash Gordon 2016-02-25 22:41
Håller helt med dig. Det blir väldigt tomt när en hund går bort. Att motivera sig själv till de där promenaderna blir också betydligt jobbigare och när man går där ensam känns det hela tiden fel.
Så jag stod ut i 3 månader innan jag tingade en ny valp.
NU är det kul att promenera igen. Dessutom har man ju alltid ett tacksamt motiv med sig hela tiden.
Känns nästan nostalgiskt att se dina fina flat-bilder!/ Björn T
Fina bilder på härligt gullig vovve! Mvh, LO
När jag ser din illbattning minns jag så väl hur det var att ha en ung flattehanne. Snacka om illbatting, som besatt av snuskätardjävulen när man var ute. Dessutom helt omöjligt att ta av honom det snuskiga som han alltid lyckades hitta. Men så charmig han va också :-) Precis som jag ser att din är också. Första och sista bilden visar verkligen karaktären.
Hälsningar Lena



(Visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?