Almdudler

Behöver man zoom i framtiden.

Det är en ganska bra fråga. Det finns en tråd som frågar om man inte kan klara sig med ett fast objektiv eftersom upplösnngen kommer vara oändlig. Den har oändligt många och spekulativa inlägg.

Jag kommer helt bortse från detta. 

Det är nu snart 200 år sedan der första kända fotografiet såg dagens ljus, Man blir inte särkilt imponerad. En samling punkter som visar på en borg med ett par figurer. Slå upp det på google så ser ni själva.

Detta var ursprunget.

100 år senare hade fotografin kommit ganska långt, Det behövdes inte längre flera minuter för att ta en bild. Det fanns kringvandrande fotografer som sökte upp folk i byarna och fotade dem och sålde bilderna.

Givetvis körde de storformatskameror. Kopiorna var kontaktkopior. Ofta 12x18 eller 18x24 cm.

Framkallade gjorde de i sitt egna lilla bärbara mörkrum. 

Det här är en sådan bild av min svärfar när han är 3 år gammal. Han är idag 90 år. Bilden tagen på Dörflessserstrasse  cirka 1928.

Ingen dålig bild tycker jag för att vara snart 100 år gammal och tagen av en krigvandande fotograf med mörkrummet på ryggen. Den har dessutom misshandlats i mer än 80 år innan jag skannade den. Kan bara ge en elogé till fotografen som tog den och plockade fram detaljerna.

Nästa nedslag blir 1977. Nu tyckte Kodak, och ett antal bolag man hade nått en kvalitet som var så bra att man kunde köra på hälften av fullformat. Man ville ju det skulle vara biiligt att ta bilder och pengarna tjänade man på att göra bilder 10x15 cm som klistrades in i album. Tagen med Canon Dial.

Ett inte helt lyckat försök. Dög gott för 10x15 cm men inte så mycket mer. 

Alltså ta 72 bilder på en 36 rulle. Inte idag när man skannar resultatet. Då tycker man nog att det var hybris. 

Åtminstone diafilmen hade inte utvecklats tillräckligt för att ta det steget. Detta är ett av de bästa resultat jag fått ut av det. Ett ögonblick där allt stämt mellan exponering, Framkallning och skanning.

Så om vi avslutar med en av de senast bilderna jag tog med diafilm och sedan dess aldrig kört en film genom mina kameror. De står på en hylla och minner om sämre dagar.

Även diafilmen utvecklades. På 90-talet fanns det alternativ som var bättre. Känsligheten utvecklades och kornet blev finare. Detta ett porträtt från mitten av 90-talet.

Låt oss sedan ta en bild tagen ett par år efter jag gått över till digitalt. Cirka 2002.  På grund av den höga kostnaden av minneskort fotade jag oftast i jpg. Fast den här bilden var tagen i TIFF. Olympus hade inte raw på den tiden.

Låt oss sedan ta samma unga dam som just nu praktiserar på Sveriges ambassad i Wien.

Nog sjutton har det hänt ganska mycket med fotografin de senaste åren. Övergången till det digitala var en revolution. 

Den senaste bilden har 50 MP och jag kan ledigt förstora den med bra resutat till 70x100 cm och varje por i hennes ansikte kommer synas. Redan nu behöver vi ta ner skärpan på porträtt på personer eftersom varje detalj som de inte vill skall synas, syns.

För att komma tillbaka till rubriken. Med 50 Mp blir det enklare att använda fasta objektiv. Man kan beskära åtmnstone upp till halva bilden utan det syns nämnvärt i slutresultatet. Samtidigt slänger man bort hälften av det ljus sensorn samlade in. Så tekniskt sett blir bilden sämre även om det inte syns nämnvärt. Att zooma digitalt kostar i kvalitet. 

Så visst kommer vi behöva utbytbar optik även på morgondagens kameror. 

2016-02-23 10:43   Benganbus

Intressant bild den första, och fin!
Ok, de andra bilderna e också fina men med tanke på förutsättningarna så inger den första bilden mer respekt!
Jag har också upptäckt att det går bra att "förstora" digitalbilder!
Även på 18 mpix!
Å andra sidan, jag har aldrig haft ett zoomobjektiv! :)
/B

Ps. Revolution, nja.... ;) Ok, tekniskt kan jag väl hålla med om! :)

Svar från Flash Gordon 2016-02-23 14:07

Jo jag menar förstås tekniskt. Fast frågan är om inte det digitala också lett till att genomsnittsbilden har blivit bättre.
Inte minst mobilkameran har gjort att snart alla tar bilder och ofta. Som vi ibland tidigare varit inne på så blir man bättre på något om man gör det ofta.
Dessutom är det mycket enklare att få till en bra bild med mobilkameran än vad det en gång var med en Instamatic.

Fast de som var intresserade av fotografering redan på filmtiden kanske inte har lyft sig lika mycket. När jag sitter här på min kammare och skannar är det lätt att jämföra. Tekniskt är jag mycket säkrare. Bilderna sittter numera nästan alltid rent tekniskt. Speciellt i de fall jag fotar något speciellt och skärper mig.
Fast de typiska vardagsbilderna är väldigt lika de jag tog för 40 år sedan. Tydligen kunde jag gyllene snittet och andra regler för komposition redan då. Så här finns det utrymme för förbättring. Att försöka skärpa mig och inte köra så ofta på ren rutin. Att försöka hitta nya sätt att avbilda vardagen helt enkelt. Se gamla välkända saker med fräscha ögon.
Så det är faktiskt lite nedslående att se dessa gamla bilder. Jag levde i tron att jag som fotograf utvecklats mycket de 40 åren. När jag nu ser vad jag fotade för 40 år sedan så slår det mig att att 80% av förbättringen är rent teknisk. Fast det är inte helt fel det heller. Det brukar sägas att många kända forskare kom med sina stora upptäckter redan när de var mycket unga. Sedan ägnade de resten av libvet att fförfina och förbättra teorierna. Kanske är det likadant för oss fotografer.
Det där var dagens filosoferande. Nu säger skannern att det är dags att ladda en ny omgång bilder.

2016-02-23 11:03   syntax

Bra genomgång som speglar utvecklingen i stort. Första bilden imponerar. inte bara genom sin tekniska kvalitet - utan för att fotografen lyckats med ett nära nog perfekt "stileben" i uppställningen av de ingående personerna. Skärpa/oskärpa i bakgrunden ligger exakt rätt för motivet.
Bara en liten invändning:
I din (i sig berättigade) förtjusning över den nya tekniken, undervärderar du filmepokens prestanda mot slutet. Den skarpaste filmen saknas (och det gör den även i dag för den som vill använda film). Jag talar naturligtvis om Kodachrome 25.
Enligt de prover jag har gjort och som jag kan redovisa, ger stora inskannade filer från Kodachrome 25 (märk väl; inte Kodachrome 64) en upplösning och kornfrihet som möjliggör hög detaljupplösning vid kopiestorlek 70x100cm.

2016-02-23 12:07   Flash Gordon

Tack för kommentarerna.
Jo bland det jag skannar finns det lite olika diafilmer, Fuji, Agfa och inte minst Kodachrome och Ektachrome.
Bland dem finns det också Kodachrome 25.
När jag skannar bryr jag mig inte om att titta vad det är. Det som gör störst skillnad tycker jag är hur täta bilderna är.
För mörka täta bilder är det väldigt svårrt att få ett bra resultat. En annan typ är bilder på människor tagna i solnedgången. De blir väldigt röda med dagsljus film. Mycket svårt att korrigera så de inte ser ut som en varningskon i ansiktet.
Fast jag skall faktiskt kika på vad det är för film jag skannar och se om det gör stor skillnad.

Vad gäller gamla bilder tagna av den tidens proffs så är det svårt att inte bli imponerad. För den utrustnng de hade fick de fram otroligt fina bilder. Synd bara att det är så få av de bilderna som är kopierade i lite större format. Ofta är ju bilderna kontaktkopierade och väldigt små.

syntax 2016-02-23 13:50

Håller helt med om besvärligheterna vid skanning av positiv film. Solnedgångsljuset är ju ökänt i sammanhanget - men även att man har att tackla ett ganska litet tonomfång gör vägen svår många gånger. Kodachromefilmerna är ju speciella till sin färguppbyggnad, och inte riktigt anslutna till skannerns programvara. Det tog mig mycket övning att hitta rätt. Kodachrome 25 är lika grinig att skanna som den var att fotografera med - men den har inneburit att jag har ett riktigt gott bildmässigt resultat i dag från perioden 1970-2000.

syntax 2016-02-23 14:49

Det är ytterligare en sak som är relevant om du tänker penetrera gränserna för Kodachrone 25. Kodachromefilmerna har sitt strukturbärande skikt alldeles i ytan av emulsionen. Det ser ut lite som etsat om man speglar ytan. Det betyder att den skall skannas med den sidan mot skanningshuvudet - och sedan får man vända bilden rätt i bildprogrammet. Det blir en avsevärd skärpeförsämring om man vänder bilden åt andra hållet.

Svar från Flash Gordon 2016-02-23 14:53

Jag har som jag nämnt tidigare skannat de flesta av bilderna två gånger tidigare. Var aldrig nöjd med resultatet av diabilderna.
Sedan gick min gamla Epson V6500 eller vad den nu hette sönder. Den bara vägrade att starta.
Så jag skaffade en mycket billigare skanner som fått bra kritik. En Canon 9000F MKII.
Plötsligt belv resultatet mycket bättre. Fullt acceptabelt vill jag påstå.
Så mycket längre kommer jag nog inte utan avancerad trumscanner osv.
Så nu slänger jag bilderna allt eftersom. Annars får jag väl för mig att skanna dem en fjärde gång.
På att göra listan står också att skanna alla gamla negativ som jag har en tjock pärm full av. Lär vara åtskilliga tusen bilder.
Jag har testat lite och de är ju klart enklare samt ger ett bättre resultat på grund av de har ett bättre dynamiskt omfång än dia. Allra enklast och som ger bäst resultat är givetvis svartvitt negativ. De ligger på närmare 10 i DR medan färgnegativ ligger runt 7-8 och dia på cirka 5,5. Sedan sitter vi och käbblar om att Sony är mycket bättre än Canon för att Sony minsann har 14,5 steg och Canon bara snudd på 13. Snacka om i-landsproblem.

syntax 2016-02-23 15:45

Vi har samma skanner, och den är alldeles utmärkt - det ger syn för sägen visavi den goda kritiken för Canon 9000f. Jag tror att man måste slänga upp en betänkligt stor bunt tusenlappar för att nå ytterligare bättre resultat.