Almdudler

Att leva i både nu och då.

Det är ungefär så jag känner mig när jag skannar bilder från 1990-talet, gör fotoböcker med gravida svärdöttrar och unga barnbarn. Samt inte minst vuxna barn.

Faktiskt riktigt trevligt att ta det där skuttet på cirka 20-25 år flera gånger om dagen. Det ger en på något sätt ett perspektiv på livet.

Som idag när jag just skannat en bild av min yngsta dotter. Troligtvis tagen 1996. Endera med en Leica R3 eller en Nikon F4. Etiketterna har ramlat av den dialådan så jag är inte säker.

Då såg hon i alla fall ut så här och det var vad jag hade för ögonen.

Samtidigt ropade den äldre varianten att hon skulle åka in till centrum.

Jag öppnade min dörr och såg en för dagen uppklädd, svarthårig dam. En som hade mörkrött hår igår vad jag minns. Kanske alzheimer som spökar.

Jag fick tag i kameran och hon spelade fotomodell en minut innan hon försvann. 

Om det var Pippilotta som passerade hastigt eller Pocahontas lär jag väl aldrig få veta.

Sedan var det att gå tillbaka till 1996 och fortsätta skanna bilder.

Förutom att liten blivit stor på 20 år så har det ju också hänt en del på kamerasidan.

Ganska trevligt faktiskt att åka tidsmaskin.

2015-12-09 23:26   Khalad

Trevliga och intressanta bilder. Ser ut som en stolt fjällskivling där på första bilden!/ Björn T

2015-12-09 23:40   Flash Gordon

Kul att du gillar bilderna. Man får inte så mycket tillfälle att fotografera den unga damen. De har alltid bråttom och sedan tar de ju så många selfies att de är trötta på kameror.

Svampen är mycket riktigt en fjällskivling. Eller en parasol eftersom bilden är tagen i Österrike.

2015-12-10 08:03   Benganbus

Fotografi är en tidsmaskin! Som kan väcka upp minnen och känslor!
Ofta när det är människor med i bilderna!
Fina bilder Mats!
/B

Svar från Flash Gordon 2015-12-10 09:38

Tack Bengt. Kul du gillar bilderna.
Gamla bilder är verkligen fantastiska trippers för att koppla upp synapserna till rätt minnesadress och plötsligt minnas platsen, situationen mm. Minnen som jag sedan länge glömt.

Det är därför jag startat mitt maraton projekt. Att skanna samtliga diabilder igen. Där nu äntligen tekniken nått så långt att resultat blir minst lika bra som det min gamla Leica Pradovit kan visa på en vägg. Sedan kommer turen till att gå igenom alla pärmar med negativ. Många av de bästa finns redan i i gammaldags fotoalbum. Fast nu kan jag förbättra resultatet och sprida dem till fler av barnen.


I min dator häckar redan 55 000 bilder. Där har jag genom åren städat ganska ordentligt och slängt mycket ointressant.
Efter jag skannat alla analoga bilder jag tagit kommer det säkert ökat med åtskilliga tusen.

Tanken är att sedan plocka ut det bästa och producera en mängd fotoböcker till mina barn.
En process där de flesta bilder som inte har personer med i bild som har anknytning till familjen blir utrensade.
Utmärkta presenter till Jul och födelsedagar. Unika presenter bara jag kan leverera och som sätter fart också på mina barns synapser så även de kan dra sig till minnes händelser och i sin tur berätta för sina barn.

Datorer mm. är utmärkta verktyg att hantera och förbättra bilder. Fast fortfarande är en fotobok eller ett gammalt album ett oslagbart gränssnitt för att ta till sig bilderna och njuta av dem.

Så det kommer vara väldigt många tusen mantimmar innan jag har avslutat det här projektet. Att skanna bilder är för att använda ett uttryck från Örebro, träligt.
Fast resultatet i slutändan är mer än värt det hela.

Till sist kommer mina bilder kunna skänka glädje även till de kommande generationerna i ett format som aldrig blir omodernt. Detta också långt efter att bilderna på mina hårddiskar hamnat på elektronikskroten.

syntax 2015-12-10 09:47

Jag håller på med ett liknande projekt. Har ca. 30 000 dia Kodachrome II / 25 från åren 1968 - 2003. Har efterhand börjat få lite stuns på bildbehandlingsmetoderna för den ganska svåra Kodachromen. Hur lagrar du dina bildfiler för god säkerhet? Man vill ju inte gärna att allt arbete skall gå om intet.

Svar från Flash Gordon 2015-12-10 10:54

Oj, stor fråga.
De tas om hand på samma sätt som alla mina viktiga dokument och samtliga bilder.

Så allt jag skannar eller fotar hamnar på 2 stycken portabla diskar. Dessa är mina arbetsdiskar.
I sin tur backas de upp dagligen till en Qnap NAS-server med 4 diskar som speglas med raid 5.
Den i sin tur backas upp till en gammal NAS-server som nu bara används för back-up. Det jobbet körs också dagligen men går mellan servrarna så det belastar inte min dator.

Sedan tar jag en back-up på NAS-servern en gång i månaden till en extern liten portabel disk som inte förvaras i huset.
Så den är den sista säkringen om min datautrustning skulle stjälas eller huset brann ner.

Det mesta körs som bakgrundsjobb så jag behöver bara kolla med jämna mellanrum att jobben körts och har fungerat.
Jag har haft persondatorer sedan 1982. Så jag vet att hårddiskar kraschar. De har en medellivslängd på 5-6 år.
Så vill man inte leva farligt bör alla bilder finnas på minst 2 diskar. Skall man sedan säkra sig också mot stöld och brand bör de finnas på också en tredje som förvaras på annan plats.
Hoppas det är svar på din fråga.

2015-12-10 12:13   Sten Björklund

Den damen har dykt upp några gånger på din sida, minns kanske den där hon sitter i (sandlådan?) med sina trasiga jeans bäst. Rolig bild tyckte jag. De flesta av oss som fotat under längre tid har säker massor av Dia som ska skannas. Jag har skaffat scanner men inte kommit igång ännu. Min vuxna barn är mellan 29 - 41 år så det har blivit en hel del.
Sten

Svar från Flash Gordon 2015-12-10 12:44

Jo den damen är den siste kvar hemma. Nu blir vi av med henne nästa halvår när hon skall praktisera på Svenska ambassaden i Wien. Hantera bilateral och multilateral frågor. Alltså frågor som rör FN eller andra länder. Kommer bli lite tomt i huset utan det yrvädret.
NU har hon 2 syskon som bor i Wien så hon kommer säkert ha det trevligt.

Den ena av dem är Niko som var den förste i världen att få ett körkort godkänt med ett foto med en spagettisil på huvudet. Han är en bekännare av det stora spagettimonstret och det har han papper på som sagt.
Han sitter också parlamentet i Österrike. Där kämpar han bland annat emot katolska kyrkans särställning i Österrike och att man fortfarande har kors i alla skolsalar trots man erkänner alla religioner inklusive spagettimonstret.
En ateist med inslag av Don Quijote kan man väl säga om man är elak.


Så i vår familj är det inte särskilt udda att köpa byxor med hål i och betala extra för det.
Vi bara är sådana:-)