Almdudler

En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

En dyster tid

Där jag befinner mig i Göteborg är det verkligen inte tider för bra foto. Det är för det mesta grått och allt går i svartvitt. Så man får ägna sig åt att underhålla den databas man har av foton från bättre dagar. Jag har ägnat en hel del tid åt att slänga gammalt skräp.

Jag har nu cirka 50 000 bilder kvar. Även det är alldeles för många. Vem skall orka titta igenom det när jag är borta. Så det gäller att koka ner detta till något som eftervärlden tycker är värt att titta igenom och behålla. Alla landskapsbilder och bilder av djur som jag älskar att fota kan jag nog glömma. 

Bilder från resor och gatufoto likaså. 

Jag har själv suttit där och valt och vrakat bland gamla bilder jag fått från olika källor i släkten. Både från den Österrikiska delen och från Dalsland, Värmland och Göteborg. Bland dem är jag stenhård.

Alla naturmotiv om det inte är väldigt speciellt ryker. Bilder av människor man inte känner igen väljs bort. Gatufoto, glöm det. En plats eller ett kaféet man känner igen kan bli kvar om det är gammalt nog. Wien har ju mängder av gamla kaféer. 

Annars är det mest människor som betytt något för oss som man väljer att skanna in och lagra.

Vi tar så mycket bilder idag att det riskerar att dränka nästa generation. Vi som har tagit hand om ett dödsbo vet att det är tillräckligt att ta hand om alla handlingar utan att behöva ta hand om många tiotusentals bilder.

Att skapa fotoböcker med  inriktning på framtiden är förstås ett bra sätt. Precis som vi valde ut speciella bilder och klistrade i album tidigare.

Annars kan man ju i LR skapa samlingen Bör Behållas och Kan Nog Slängas.

Vilka bilder som våra efterlevande tycker är värda att behålla kan vi inte veta och är upp till dem.

Själv tycker jag att bilder som visar våra förfäder har ett stort värde. De är inte bara ett namn utan man kan även se morfars far och hur han levde. Eller åtminstone få en aning om det.

Några exempel:

Först en bild på min svärfar runt 1929. Han är den lille krabaten i sin mormors knä. Troligen är bilden tagen av en kringvandrande fotograf. 

Do?rfles 30001.jpg

Do?rfles003.jpg

Vid 18 års (cirka 1943) ålder tvingas han in i Wehrmacht. Det går dåligt för Tyskland och som Ostmarker (Österrikare) måste han gå i krig för Tyskland eller vägra och anses som desertör och ta straffet. Vilket var döden. En Ostmarker var var nästan Tysk men inte helt. De var andra rangens tyskar. Såren han fick under åren i armén har han kvar även vid 89 års ålder. Offren i ett krig är inte bara de som dör. 

Detta är fotografier som har ett värde för mig och hoppas jag också har ett värde för de som kommer senare.

Några bilder som beskriver vår släkts historia. Givetvis finns det många fler. Samtidigt vet jag att många gamla glasbilder och annat redan har slängts.

Detta är bilder som är från förra året. En härlig paddling bland öarna väster om Orust. De har definitivt ett värde för mig och min fru som njöt av vädret och paddlingen. Kommer de anses ha ett värde för våra barn och barnbarn. Vem vet?

_ALM1254-Edit-Edit.jpg

_ALM1288-Edit-Edit.jpg

Det är inte vi som skriver vår historia. Det är de som kommer efter oss som har det privilegiet.

Om vi inte förbereder och rensar bland mängden bilder riskerar nog en stor del av det att landa på sophögen. Bland alla våra bilder finns det säkert guldkorn som kommer ha värde för kommande generationer. För att de skall hitta dem måste vi nog vaska fram dem. Vi bör nog fundera på hur vi lämnar över de viktiga bilderna till nästa generation. 

Inlagt 2015-01-28 13:24 | Läst 1338 ggr. | Permalink
Tänk sen alla bilder som tas av "vanligt" folk med sina mobiler och inte finns nån annanstans än i ett moln, FB, instagram osv vad händer med de bilderna i nästa led....för att inte tala om handskrivna brev kontra mail, sms osv inget av det lär ju finnas kvar heller.
Det blir inte lätt för historieskrivarna framöver, om man tänker i ett längre tidsperspektiv så kanske en arkeolog i framtiden kommer fram till att vi i vår tid varken hade bild eller skriftspråk för det finns inget bevarat...!?
Hälsningar Börje
Kul att det är fler än jag som tusentals bilder, neg/ dior att gå igenom.
Vet själv inte riktigt var jag ska börja, men steg ett blir att göra ett " riktigt " album till min 19-åriga son, som förr, klippa och klistra, med undertexter från honom själv.
Har som tur är haft en yrkesfotograf till far, har bilder på mig själv i album från 00.47, 17/1 1961.
Hittade en liten skatt förra veckan i farsans gamla atelje, trodde först att det var gamla tygklädda smyckes askar, sådana där med plåthörn och annan utsmyckning, gamla album från farfars tid med texter under varje bild, rena släktträdet!
Kommer att ta tid, men det kommer det vara värt.

Kenneth
Synnerligen intressant!
- hawk
Blev lite inspirerad igår, var in till morsan idag och passade på att jaga negativ på min son i farsans relik till mörkrum, tog med mej ett album med div neg daterat nov-95 - jan-98, endast 7224 bilder, bara att köra på eller!?

Kenneth



(Visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver

XXX