Almdudler
Göteborg i December, inte kul!
Har ända sedan jag var liten tyckt att Göteborg är deprimerande i slutet November och December till det kommer snö. Det tycker jag fortfarande många år senare.
Jag minns fortfarande när jag fick en aha-upplevelse när jag var i 4-5 årsåldern när en dag solen sken i början av December. Plötsligt insåg jag att solen faktiskt fanns där uppe också under denna normalt grå årstid.
Idag tog hunden och jag en promenad runt vårt berg medan det var uppehåll. Fast man kan ju inte påstå att omgivningarna visar sig från sin bästa sida.
Radhusen längs vår gata är inte de vackraste i normala fall men idag såg de extra trista ut. Nog tänker man på Pete Seeger och We all live in little boxes. Arkitekten som ritade dessa måste ha studerat i Moskva.
Kanske var det en kollega till honom som ritade kyrkan lite längre ner längs gatan. Ingen av de värsta missfostren jag sett men nog tycker jag att tidigare generationer lyckades bättre med sina kyrkodesigner.
Skolan längs vägen har byggts ut i omgångar. Den senaste för något år sedan. Den del som nu är dagis byggdes säkert i slutet av 50-talet. En riktigt lyxbygge jämfört med de träcontainrar man smällde upp härom året.
Hyreshusen längs Arvid Lindmansgatan är byggda på 50-talet och renoverade för kanske 10 år sedan. Riktigt hemtrevligt jämfört med 60-tals arkitektur. Längs gatan fanns fram till 5 år sedan en allé med träd längs trottoarkanten. Antar det var alldeles för snyggt så man tog ner dem. Nu är allt enhetligt asfaltsfärgat. Det är också konsekvent att nästan ingen stolpe står rakt.
I Slättadamms parken har man låtit någon konstnär tjäna en slant och utforma designade tankshinder. Det är ju praktiskt nu när ryssen börjar bli mer aktiv och skramla med vapnen. Antar att politikerna tänkt att om de har minubåtar så har de nog också minitanks och då är det ju bra att redan ha hindren på plats.
I ena ändan på parken har troligen samma konstnär fått tjäna ytterligare en slant. En bänk för kontemplation misstänker jag. Bågen över bänken skall säkert leda, förstärka och omge de som sitter där och ge dem bättre kontakt med de högre makterna. Nu hade det börja regna så jag provade inte utan både hunden och jag ökade takten istället.
Det är tur att naturen är pålitlig och inte bryr sig om modesvängningar eller ambitioner att till varje pris vara nyskapande. För visst kan synen av en damm i skogen där regnet faller ock skapar ringar på vattnet vara rogivande även en så här grå dag. En trevlig helg på er alla från hunden och mig.
Har själv bott på Scholandersgatan och även längst upp i den s.k. "ståpitten" vid Bjurslätts torg ;-)
Det lär ha varit ett av de första Höghusen på Hisingen och Göteborgare är ju kända för sin humor vid namngivning.
Håller med om att kyrkan inte har den mest genuina designen och de baracker som numera alltid tycks ställas upp i panik ( för kommunpolitiker kan tydligen inte beräkna antalet barn som föds/bor i stadsdelarna) blir inte tillfälliga utan snarare fula, permanenta lokaler. vad värre än deras fulhet är nog att de ofta inte heller är ändamålsenliga eller anpassade på rätt sätt avseende ventilation, säkerhet m.m.
Jag håller med om att arkitekturen på 50-talet var mer människovänlig och det fanns plats för gröna ytor och träd. Blev förfärad när jag såg att det fällde en massa träd i höstas i området - hur tänker dom egentligen?!
Människor behöver grönska och träd för att må bra. Tur att den vackra Hisingsparken finns kvar även om en del "utsmyckningar" kan få en att förundras....Jag tror t.ex att soffan ska spegla en logo för ett kommunalt bostadsbolag men jag tycker inte att den smälter in i den vackra parken tyvärr :-(
Dammen är en härlig plats att vistas runt om och det finns mycket fint att fotografera i omgivningarna. Kanske kommer Hökugglan tillbaka igen ?
Hälsningar/Kirsten
Jag växte också upp i området. Lämnade senare för att bo på annat håll i Göteborg och senare många år i Tyskland.
I slutet av 90-talet återvände jag til brottsplatsen. så jag har också sett området förändras.
I många fall till det sämre. Några exempel.
Att promenera och jogga runt omgivningarna i Slätta Damm är populärt bland både seniorer och yngre. Detta under alla årstider. Förr var det alltid ordentligt grusat på vintern. Numera lämnar man ut gratis broddar till seniorerna.
Det är ibland glansis på gångvägarna och absolut livsfarligt att gå runt dammen. Både hunden och jag har haft stora problem att ta oss uppför backarna och ändå värre nerför. De få pensionärer man sett på gångbanorna har en skridksoliknande gång för att försöka ta sig runt. Så tydligen har vinte längre råd med grus.
Ett annat exempel är när man anlagt ett antal rondeller vilket tydligen kostar över en miljon styck. De får både belysning och snygga planteringar. Sedan lämnar man det hela vind för våg. Oftast kommer någon och gör en insats varje vår och försöker rensa upp i förödelsen och få bort allt skräp som fastnat bland buskar och plantor. Sedan får det forstsätta förfalla. De sista rondellerna man anlagt har man insett problemet och bara lagt en yta av konstgräs mitt i.
Kontrasten mot hur man i Tyskland och Österrike försöker få sin by, stadsdel eller stad att se bra ut är enorm.
Jag har länge funderat på att göra ett litet reportage om Tyska och Österrikiska rondeller och jämföra dessa med bilder från rondeller i Göteborg. Bryr sig våra politiker inte om hur det ser ut? Eller älskar de asfalt och betong?