Almdudler

En fotoblogg där jag skriver när jag känner för det.

Mölndalsforsen revisited

Nu idag Söndag var det dax. Jag har besökt Kvarnbyn 3 gånger på en vecka. Första gången var det blytunga moln och duggregn när Kasper och jag rekade stället.

Det blev lite bilder då också men ljuset var som halvskymning trots det var strax efter lunch.

Den andra gången åkte jag dit på kvällen i ösregn för att se om lamporna i forsen var tända även en vanlig kväll. Var snabbt ur bilen och kunde konstatera att det var dom.

Tog ett par bilder handhållet med stöd av kameran på ett räcke .

Idag sken äntligen solen för första gången på över en vecka. Nu var det dags. Övertalade även hustrun att följa med. Kasper behöver ingen övertalning han kommer med oavsett.

Ryggsäcken var packad med Canon 5D MKIV samt ett 24/1,4, 35/1,4 och 85/1,4 Dessutom Fuji X-H1 bestyckad med 50-140/2,8 OIS. Stativet var givetvis också med.

Nu skulle det bli åka av.

När vi kom dit var det fortfarande glöd från den nedåtgående solen på byggnaderna högst upp. Tyvärr nådde det inte ner till forsen.

Lilla Götafors är en förening eller kanske festlokal där man första Söndagen varje månad har musik, loppis samt utställning av konst och förstås fika. Det var precis slut när vi kom.

Skylten och blommorna verkar välkomnande så får väl gå in och kika.

Det verkade väldigt trevligt där inne så det får bli ett besök om en månad eller två. Pratade med en av de som organiserar det hela. Som sagt första Söndagen varje månad arrangerar de något liknande.

Vi tog sedan en promenad uppåt i väntan på solnedgången och blåtimmen.

Det är ganska intressant hur många av husen som har en kanal eller tunnel igenom husen. Troligen satt skovelhjulen som skulle förmedla vattenkraften till olika maskiner inomhus.

Det finns en hel del utrustning som man ser är riktigt gammal men fortfarande används. De gjorde ordentliga grejor förr.

Det börjar mörkna och blåtimmen har anlänt.

Borta i väster glöder dock forfarande solen.

I sydost har blåtimmen och månen tagit över. Nu är det bara att vänta på att ljuset i forsen skall tändas.

Mycket riktigt tänds belysning 10 minuter senare. Blåtimmen ger fortfarande tillräckligt med ljus så att byggnaderna får ljus.

Jag tycket det blev en riktigt lyckad söndagsutflykt.

En som stormtrivs på den här typen av utflykter är förstås Kasper. Att vara med både husse och matte på äventyr är bland det bästa som finns.

Go natt.



Postat 2020-02-02 23:23 | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Mini Expidition Keillers Park

Kasper och främst jag är lite trötta på att trava runt i Hisingsparken. Det har varit en lång, grå höst med mycket regn så här långt. Vinter kan man knappast kalla det.

Därför kan man inte ge sig ut på några större upptäcksfärder. Endera får man ett ösregn över sig eller så kommer man hem med en Kasper som ser ut att tagit ett gyttjebad.

Fast idag regnade det faktiskt inte. Därför passade vi på att besöka ett av våra favoritställen. Keillers park på Hisingen.

Uppkallad efter James Keiller som var direktör för Götaverken och donerade den första och största delen 1906 till Göteborgs stad. Till gagn för Göteborgs innevånare som det hette.

Ramberget kommer från Råvn som är ett gammalt ord för Korp. Så det betyder alltså korpberget. Ramberget uttalas med kort a. Så vi vill inte höra några långdragna släpiga Stockholmska a:n.

Stället är värt ett besök om ni besöker Göteborg

För den som vill veta mer lägger jag till en länk: https://sv.wikipedia.org/wiki/Ramberget,_Hisingen

Man byggde verkligen ordentligt och lade pengar på att göra en pampig entré till parken.

Vi parkerar på gatan nära Rambergsskolan. Ett ställe som alltid väcker samma minne till liv hos mig.

Jag och mina klasskompisar gick i andra eller tredje klass. Vi var alltså 9-10 år.

På den tiden drevs det kampanjer för att barn skulle lära sig simma tidigt. Det drunknade för många barn därför att de inte kunde simma ansåg man. Villet säkert var korrekt.

Därför skulle de som inte kunde simma få simundervisning på skoltid.

Vi grabbar och givetvis alla tjejer skulle besöka Rambergsskolan som hade ett bad och en liten simbassäng på kanske 10 meters längd.

Tjejerna ena dageen och killarna nästa.

Vi är alltså 10-12 grabbar som kommer dit. Med handduk och badbyxor. Flera av oss hade gått i simskola redan i 5 årsåldern. Därför tyckte vi att vi visste hur man duschade innan och satte på sig sina badbyxor innan man gick ut i simhallen.

Fast vi fick en chock när vi kom ner i källaren och badet. Där möttes vi av två tjocka matroner som skrek som furier på oss. Först skulle vi tvagas i träbadkar. De flesta av oss hade givetvis satt på oss badbyxor. Då skrek käringarna att några badbyxor fick vi minsann inte använda. Så mycket generade var vi tvugna att ta av dem.

Sedan hoppade vi ner i träkaren och skrubbade oss på furirernas uppmaning ordentligt. Fast det dög tydligen inte. För matronerna bad var och en att ställa sig upp sedan tog de upp svabbade oss med en tvättsvamp både här och där. Mycket pinsamt.

Frågan är om de inte var lite för intresserade av unga pojkar. Fast det var vi för oskyldiga för att förstå. Hade det varit idag skulle vi nog skrikit, att tafsa inte på mig satkärring.

Till sist var det dags för simprovet. Den som kunde simma runt hela bassängen utan att sätta i foten fick godkänt. Den som var tvungen att sätta i foten fick underkänt.

Eftersom jag kunde simma behövde jag aldrig gå dit mer. Gudskelov.

Det var en grupp på 5-6 killar som hade behövt sätta i foten och skulle få simunndervisning under en termin

En kille i klassen som var tjock och saknade självförtroende och redan första gången var rent chockad att han behövde visa sig naken inför dessa hemska käringar.

Vet att jag tyckte synd om honom när han behövde gå iväg till simskolan varje vecka. Var verkligen som en straffkommendering.

Även hos mig måste det satt sina spår eftersom det här minnet dyker upp varje gång jag ser den skolan.

Kasper och jag började den dramatiska uppstigningen till Rambergets topp. Hela 87 meter över havet. Kasper har hela kroppen full av energi och det är svårt att få honom vänta på mig. Han skulle gärna dra i väg och vara på toppen på en 1/4 del av den tid jag behöver.

Väl uppe möts vi av tidvis intressant ljus men också kraftigt motljus. Kasper rusar givetvis runt som en galning. Fast under vinterhalvåret är biltrafiken avstängd  med bommar.

Vi möter enbart ett fåtal personer som är ute och promenerar. Så Kasper får springa runt lite som han vill.

Kasper hoppar gärna upp på murarna för att kunna se vad som finns på andra sidan. Han använder muren som trottoar.

Det är fin utsikt från Ramberget över en stor del av Göteborg. Det är oftast träd i vägen och de får man leva med. Finns några platser där man kan få fri sikt men inte i alla riktningar. Den lilla pricken i skyn är en hök som ryttlar och letar föda.

Försöker att få ett bra porträtt på den lille svarte saten. Fast det går inte att få honom att titta in i kameran.

Djäkla hund.

Det finns inte många kranar kvar i hamnen längre. Fast några har man lämnat kvar. Minnen av den varvsstad Göteborg en gång var. 

Nytt försök att få en bra porträtbild på busen. Fast han tittar åt alla håll utom mot mig. 

Upptäckte redan när jag slog på kameran att jag glömt byta till ett laddat batteri. Klantigt. Nu börjar den slå av sig själv.

Det finns en lite märklig byggnad som säkert många undrar vad det är. Det gjorde jag också första gången. Det är en vattenreservoar som byggdes 1910 för att ge Lundby rinnande vatten i husen. Säkert en välkommen lyx för de som fick det indraget.

Det fick bli sista bilden för nu är batteriet helt tomt. Kasper och jag fortsätter vår promenad utan avbrott för fotografering vilket Kasper inte har något emot.

Go kväll från Kasper och Mats



Postat 2020-01-31 20:01 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Kvarnbyn i Mölndal. En gammal industrihistoria som gått i graven.

Idag var jag tillbaka till Kvarnbyn i Mölndal. I det här området jobbade jag under 16 år. Först hos Pappersgruppen som numera heter Papyrus.

Sedan hos hos Papyrus som numera är en del av Stora Enso.

Tittade bland annat till Villa Papyrus. Här var jag många gånger på möten. Då var det kontor på bottenvåningen. På andra våningen var det bostad för Disponenten Rune Persson. Det fanns också en våning för Marcus Wallenberg den äldre som alltid bodde där när han var i Göteborgstrakten.

Personalmatsalen hade stora panoramafönster som vette mot trädgården. Inte sällan kunde man se Marcus Wallenberg vandra runt i trädgården och njuta av prakten.

Fast nu var jag inte där för att vara nostalgisk. Skälet var att jag besökt Scandinavian Photo och köpt sista pusselbiten till min egna "holy trinity" av fasta objektiv.

Det är en Sigma 24/1,4 Art. Tamron 35/1,4 köpte jag för några månader sedan och Canon EF 85/1,4 IS har jag haft ett par år. Tanken är att avända dessa fasta objektiv oftare när jag fotar utan stress. Detta är något jag började med mina Fujikameror och nu kommer göra också med Canon.

Det innebär inte att jag gör mig av med mina zoomobjektiv. De är inte lika ljusstarka och ger ofta inte riktigt samma kvalitet men har absolut sina fördelar vissa sammanhang som när man fotar event och behöver flexibilitet.

För första gången skulle the holy trinity få visa vad de kan. Det var kanske inte det bästa vädret för någon test. Totalt gråmulet.

Fast Kasper behövde ändå en promenad. Underligt nog hade jag jobbat 16 år här i området fast faktiskt aldrig tittat närmare på den övre delen av Kvarnbyn och fallen.

För tillfället med allt regnade så är det en imponerande syn med allt vatten som forsar ner. Där vill man inte trilla i.

En man stod i en korg som en enorm kranbil hissat ner honom i och borrade hål för vad som ser ut att bli en gångbro över fallen.

Många av de här gamla husen har renoverats eller håller på att renoveras. Detta är ett område med mycket gamla anor. 

Redan på 1500-talet drevs här pappersmöllor, stångjärnhammar och annan småskalig  industri som drog nytta av vattenkraften. Så det är kul att området bevaras.

Inte för det finns något kvar från 1500-talet. Det handlar snarare om 1800-talet och början på 1900-talet.

Fallen är verkligen branta och med allt vatten för tillfället är det en imponerande syn. I flera av husen ser man hur vattnet leds in för man skulle kunna driva olika maskiner och sedan kommer det ut i andra ändan på husen.

Jag hade inte förväntat mig att hitta småbuitiker och gallerier här så det var en överraskning.

Helt uppenbart har konsten hittat hit.

Det var julmarknad här före jul och en del dekorationer hängde kvar på några ställen.

Detta är nog den vildaste delen av fallen. Så här långt är alla bilder tagna med för dagen för mig nya Sigma 24/1,4 Art.

På vägen ner växlade jag över till Tamron 35/1,4.

Snart var vi nere igen vid vattenintaget till Papyrus pappersbruk och Kråkans krog.

Härifrån lugnar snart Mölndalsån ner sig och flyter fram i beskedligt tempo. Emellanåt ställer den till det när ån svämmar över och dränker Göteborgsvägen eller mindre delar av Liseberg.

Gamla Papyrus finns det inte mycket kvar av. Maskinerna är borta och maskinhallarna rivna. Snart kommer allt vara jämnat med marken.

Sedan kommer bostadshus resa sig ur spillrorna. En epok är till ända och en annan tar vid. 

Min tanke med den lilla utflykt var att rekognosiera Kvarnbyn. På kvällarna är det belysning under vattnet i fallen. Fast jag vet inte om det sker varje kväll. Något jag måste ta reda på. Sett bilder på det och det är ett otroligt fint motiv.

I bättre ljus blir naturligtvis bilderna betydligt bättre också i intressantare dagsljus.  Idag använde jag aldrig 85/1,4 IS därför att vidvinklarna passade motivet bättre.

Att släpa runt på dessa 3 tunga objektiv samt en 5D MKIV plus lite filter och andra småprylar kändes helt OK. 

Det kändes som detta har potential för att bli en väldigt bra lösning. 

Vill jag släpa på mindre kan jag alltid välja EF 24-105/4 IS istället.

God kväll.



Postat 2020-01-29 20:50 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Funderingar i en saluhall

För några år sedan invigdes en saluhall vid Vågmästtarplatsen  på Hisingen i Göteborg. Det lät som väldigt positivt.

Det finns flera mindre restauranger också som är välbesökta vid lunch. Framförallt är det för min del slaktaren som lockar mig.

Han tar in hela djur och styckar själv. Han tar bara djur från utvalda gårdar. Han är ganska unik i dagens samhälle. Påminner mig mycket om de köttbutiker som finns i Tyskland. 

Fiskaffären är också bra.

Fast där har jag en annan fiskaffär som är ändå bättre och som är lättare att komma till för min del och ställa bilen precis utanför.

Ostbutiken är också mycket bra. Har ett sortiment som få andra. Ostbutiker dräller det inte av i Göteborg.

Flera av de butiker som fanns från början har ersatts av små servingar av olika slag.

Varenda gång jag besöker saluhallen undrar jag var alla kunder är. Det är nästan tomt. Det strömmar hela tiden människor utanför som kommer eller skall iväg med spårvagn eller buss. Man tycker att det borde vara käckt att slinka in och handla lite. 

Priserna är givetvi högre än hos Coop på Backaplan eller en normal ICA butik Fast å andra sidan är köttet mycket bättre än något plastförpackat. Detsamma med fisken och osten.

Har vi blivit så prisfixerade att vi inte tycker kvalitet är värt lite mer?

Sedan är det lite svårt att parkera i området. Är det så att de kunder som är beredda att köpa bättre kvalitet och tycker sig unna detta gärna kommer i bil. Då kan man dra sig för att det är jobbigt att hitta parkering. Får erkänna jag tänker så själv.

Kan det vara på det viset?

Jag brukar ta min lilla elcyckel och passa på när vädret är hyggligt. Det tar bara cirka en 10-15 minuter att komma dit från där vi bor.  Fast jag drar mig för att ta bilen.

Regnar det så handlar jag någon annanstans.

Nu har man byggt mycket bostäder i området så jag hoppas att de får fler kunder och att det blir fler människor i saluhallen. Det skulle vara synd om butikerna försvann och det bara blev serveringar som blev kvar. 



Postat 2020-01-28 23:43 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Miljöombyte till Färjenäs

Kasper och jag tog bilen till Högsbohöjd och leverade lite mat till yngsta dottern. Hon och min fru har båda åkt på en ordentligt influensa liknande förkylning. De har kroknat helt. Tur för dem att Kaper och jag är bra på att laga mat. Jag står för lagandet och Kasper för provsmakningen. Sedan är det bara att räkna antalet slickar om nosen.  Blir det mindre än 10 så saknas den där sista touchen. Mellan 15 och 20 slickar innebär fullträff.

Nåväl på tillbaka vägen efter levererat Lasagne enligt husets recept samt Currygryta gjord på älgytterlår samt ingredienser enligt dagens improvisation och körd i MR D's slow cooker  var vi framme vid vår långpromenad i Färjenäs.

I dag var det inte fullt så jämntjockt på himlen men det blåste en bistert kall vind.

Jag ville helst gå direkt dit. Till Färjenäs Café alltså. Fast det ville Kasper inte alls höra talas om. Gräsmattan måste undersökas.

Kasper drog iväg direkt. Fast det gick som för en drucken. Både zicksack och med snabba tvärstopp och sedan fullgas igen. Här fanns det för många luktfläckar och luktspår som bara måste följas upp. Det var klart svårt att hänga med i svängarna med kameran.

Efter en halvtimmes galet kryssande på gräsmattan lyckades vi äntligen komma vidare. Jag förstås nu med sikte på en värmande kopp kaffe.

Vi gick ner mot älvstranden och Kasper i koppel så han inte skulle få för sig att ta ett dopp. Skulle han göra det var räddningstjänstens båt i närheten.

Fast egentligen är han en van vinterbadare  så det finns risk för ett spontant dopp. Vill inte ha med en dyblöt hund på cafét.

Här gick det under lång tid färjor över till närheten av Sjömagasinet på andra sidan. Detta var en viktig förbindelse för alla arbetare som skulle till varven som Eriksberg, Götaverken, Lindholmen och annat. Oftast kom de på sina cyklar. Jag åkte vad jag vet bara en gång över här på cykel för jag hade fortfarande inte fyllt moped.

Bilar var mindre vanliga. Älvsborgsbron tog över i November 1966 och färjetrafiken lades ner kort efter.

Kvar står nu bara resterna som minne från en annan tid.

Det finns också en liten sandstrand och en omklädningshytt. Den brukade översvämmas så bara taket stack upp vid ordentliga stormar. Ser nu att man höjt upp stengrunden, bytt ut väggar och dörr men behållit det gamla taket. Det ligger fortfarande för lågt. Jag har bilder från någon storm där jag fotat den gamla badhytten där bara taket stack upp. DEt där med att tagga bilder blir inte alltid gjort.

De enda som jag sett bada här är änder och andra fåglar. De bryr sig nog inte så mycket om en badhytt. De byter fjädrar i det fria.

De sista delarna delarna av nybyggnationen på andra sidan gräsytan  är snart klar.  Vi får väl se om Kaspers gräsyta får vara kvar eller om det blir fler nya hus.

Nu  har vi i cirkel kommit fram till målet. Äntligen en kopp kaffe att värma fingrarna med.

Så välkommen in till Färjenäs Café. Fast innan vi stiger över tröskeln så blir det en liten tillbaka blick.

För detta var ett av Göteborg sista kvarvarande riktiga arbetarfik. 

En morgon i December 2011 tog jag med mig min då 18 åriga dotter för en morgonfika. Här stod sopbilar från Renova, lastbilar från olika åkerier och mång andra ställen.

Mest lastbilar alltså. Detta var chaffisarnas fik.

När vi kom dit vid 8-tiden var stället fullsatt. Det gick inte att ta några bilder. Det var bara att ta det lugnt till ruschen var över.

Det var bara att fika lite till. Bilderna tog jag förresten med en liten Fuji X-10. Kameran som var starten på mitt Fujiägande.

X-PRO1 fanns fortfarande inte. Det kändes inte rätt att komma släpande på en stor Canon 5D.

Stället hade sin speciella charm. Smörgåsar beställde man direkt och de gjordes sedan till i köket. Det som var klart var inte mycket att välja på. Listan på smörgåsar var däremot lång. Traditionella specialiteter som Stektfalukorv med stekt ägg, köttbullssmörgås med rädbetsssallad och mång fler.

En av de viktigaste inventarierna var förstås kaffemaskinen eller vad man kallar det för. Fungerade inte den skulle verksamheten klappa ihop.

Stället drevs av ett par barska äldre damer . De kunde slänga käft med vilken råbarkad chaffis som helst. Kontant var det som gällde. Dumma nymodigheter som kort vill man inte veta av. 

Detta var ett kafféet med det gamla stuket. För 3 år sedan sålde det gamla gardet stället till 2 yngre damer.

Stället heter nu officiellt "Flickorna på Färjenäs". Så låt oss gå in.

Här är en av flickorna. Man får väl säga att man både känner igen en del av det gamla och också ser att mycket har ändrats. Till det bättre får jag väl säga.

Kaffemaskinen finns kvar men i renoverat skick.

Inredningen har spår av det gamla men stuket är ett helt annat. Smörgåsar och bakverk är av helt annan klass och smakar utmärkt. De är dessutom tillgängliga direkt.

Priserna är  förhållandevis låga. 

Stället har blivit mycket populärt bland hundägare. Fyrbenta vänner får sin gratis portion. Kasper klagar på portionens storlek. Han anser den passar för sådana där byrackor som inte är större än kloakråttor. Idag försökte han med låga skall få mig att byta med honom. Han ansåg att en sådan där macka vore mer hans stil.

Stället har blivit mycket populärt bland de som bor i Eriksberg. Både sådana med hund och de utan.

På sommaren när vädret är bra har man också servering i trädgården. Man har afternoon tée varje lördag och söndag. I övrig öppet Onsdag till Söndag.

Ni kan kika på internet. Sök på Flickorna i Färjenäs. Nu har jag avslöjat ett av mina smultronställen. Hoppas jag inte får ångra det genom att det blir ändå mer fullsatt.

Hela norra älvstranden är faktisk trevlig. Här finns många fik och restauranger. Så ta Älvsnabben och åk över till Eriksberg. 

Vi säger hej och tackar för oss för i dag. Vi kommer snart tillbaka när vinden inte är så bister.

Det här är blogginlägg 201. Det tog mig 10 år att komma dit. Fast varför stressa.

Hälsningar

Kasper och Mats



Postat 2019-11-07 19:51 | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera
Föregående 1 2 3 ... 43 Nästa